Storm och regn

Min promenerande kompis har haft fräckheten att vara borta hela helgen så jag har masat runt på promenaderna ensam.
Vädret var ok igår men idag är det lite extra av allt. Maken rann just in genom dörren med två blöta saker som visade sig vara djuren. Jag tror det regnar underifrån....
Igår mastade vi av döttrarnas båt och tack vare en rådig vänninna, en stark make, ett händigt barn och mig funkade det utan större problem. Nog vet jag väl vad en vantskruv är men inte riktigt hur den funkar. Och så måste man tänka så att inte hela skiten hamnar på havets botten. men det gick bra.
Sen på kvällen drällde ett par goda vänner in och vi (vänninan och jag) såg till att inget vin stod och blev för gammalt. Det är annars en risk att räkna med.
Idag har jag unnat mig att slöa förutom en regnig prommis med djuren.

Nära döden...

Datorn som knappt ens kan flämta längre måste ändå tjänstgöra en stund. Den snälle grannen kommer kanske snart och räddar kräket annars stavas slutet miljöstation. Inte sopstation inte. Jag vet att det nog är dags att köpa en ny dator men måste utvecklingen gå så fort så den är ggammal på ett par år. Datorer blir gamla innan de lämnar butiken.
Och maken vurmar för an sån jätte tv. Så han ska sitta okontaktbar med hög volym och njuta av pangpang. För jag kan inte tänka mig att det är någon hit med debattprogram. Alltför närgångna bilder gör mig illamåënde. Man ser ju in i porerna på människor då. Tänk att få Rienfeldts långaa ögonfransar svepa över bildrutan i jätteformat. Så frågan är vad pengarna ska läggas på. Dator. TV. Bilarna... Det finns hur mycket som helst att lägga pengar på. Och jag vill inte påstå att pengar finns i obegränsad mängd. Visst räcker det till det vi behöver men man får tänka till när det gäller det där extra.
Nu ska jag ramla ner i soffan framför den urmodiga lilla TV:n och titta på nyheterna en stund. Den lille hunden är på avslutning på sin kurs med sin tränare. Han vill gärna ha studentmössa men hans tränare påstod att det har man inte när man slutar småskolan. Vaddå småskla han är ju jättestor nu kolla själv!

Inga bilder.

Jag hade tänkt att lägga ut några fina bilder på mina vovvar och på roliga svampar och annat skojigt men det blir inget av med det. Datorn är nu i en fas som brukar kallas likstelhet.

En snäll granne ska göra konstgjord andning på den men maken måste hitta papper med uppgifter och på den vägen var det.Jag inbillar mig emmellanåt att jag ska hinna smyga ner några rader när jag jobbar men tji. Jag kommer till jobbet. Börjar svara i min hysteriskt ringande telefon innan jag fått av mig jackan. Innan datorn är varm har jag hunnit klara av flera ärenden och medan jag startat upp de program jag behöver har jag fyllt bordet med postislappar på saker som ska fixas och hokus pokus är det lunch. Sen är det full fart med att försöka få bort postisarna och vips var det dags att gå hem. Jag kan inte påstå att det är tråkigt eller långsamt.

När jag kommer hem är jag så speedad så jag sätter högsta fart med att laga middag och det händer att vi ätit och plockat undan till 16,45 och sen då. En prommis med vovvarna och plats i soffan. Där är jag nu i en stickningsfas så jag producerar stickade pryttlar i samma rasande tempo. Det är skönt att vara manisk.

Min rumsgranne på jobbet undrar vad jag går på och vart det finns att köpa?

Skogen är full av konstiga svampar och jag har tänkt en fotosafari men inte kommit till skott. Folk är så roade av svampar som går att äta men jag känner ett stort intresse av alla konstiga saker som Gud måste ha gjort när han bara satt och kladdade.

Nu är det dax att ta en sväng med vovvarna, sen bjuder en säll granne på middag. Jag tycker det är underbart att slippa laga och skulle glatt äta ravioli på burk bara jag slapp laga...

Lite frusen

Har rastat vovvarna i regnet och blev lite frusen. Maken mötte upp med kaffe men jag är fortfarande lite kall.

Har haft en fin sommar trots att det var lite ensamt att fira semester utan sin gubbe som jobbat hela sommaren.

Norgeresan var härlig. Tänk att få vara med sina ungar och ha trevligt flera dagar och alla anstränger sig för att det ska vara riktigt bra. Saknade dock gubben som jag ville visa allt fint. Det blir aldrig samma sak med foton.

Nu har det tagit så lång tid att få bilderna på plats så jag har börjat tappa skrivfarten men vill hastigt nämna att resan gick Gudbrandsdalen, Jotunheimen, Sognefjorden, Geiranger, Trollstien och ut till Atlanten sen via kristiansund upp till Trondheim. Vi bodde i hytter och en del var underbart söta med torvtak och en del var bara små. Men det är ett bra alternativ för boende i Norge. Maten och allt annat är dyrt och vi körde lågbudget med pulversoppa och spritkök men mådde prima. De är bra på pulversoppa i Norge. Kan varmt rekommendera Toro tomatsuppe och fisksuppe.

Avlämnandet av dottern i Trondheim var känslosamt men jag är glad för hennes skull att hon tar chansen.

Den lille ungen flyttade ut direkt när vi kom ham så nu är boet tomt. Bara två gosiga vovvar och en lika go gubbe.

Håller formen.

Ja, man får akta sig så man inte tunnar ut för mycket. Å, andra sidan pratar alla om sin vikt och det är rätt tjatigt. Gör nåt åt det eller skit i det... Jag skiter i det just nu.
Lite segt har det varit att sysselsätta sig själv under fyra veckors semester men det har funkat. En lagom dos ångest för allt man borde eller inte borde håller en på mattan. Jag har nog svårt för att vara helt tillfreds, men halvt klarar jag.
Många prommisar med jyckar har det blivit och en och annan shoppingtur med mina barn. En härlig vecka i Tjusts skärgård hos min bror med fru. Jag vet faktiskt inte hur underbart det är för dem när lillsyrran dundrar in med två jyckar och sätter lite fart på deras lugna liv men de höll masken bra.
Nu har jag börjat jobba ett par veckor sen ska jag skjutsa den äldsta dottern till Trondheim där hon ska läsa ett år. Den lilla åker med så vi ska ha några mysiga semesterdagar i Norge i bil.

Tjänstvillig

Min mamma sa alltid att jag inte var tjänstvillig. Som för att råda bot på det så försöker jag vara motsatsen. Jag vill gärna ligga på plus hos människor. Inte för att de ska vara skylidiga mig något utan för att de ska förstå hur snäll och tjänstvillig jag är. Jag är något slags berömnarkoman. Jag älskar att höra hur snäll och duktig jag är. Men ibland går jag till överdrift. Jag gör tjänster ingen vill ha utan offren blir mest besvärade. Lite Tati kanske.

Men jag tror jag får leva med den bristen hos mig själv för jag gillar ändå att vara snäll.

Har glömt berätta att jag varit på bröllop. Min älskade lillasyster gifte sig med sin sambo efter sexton?? års förlovning och två barn.

Det tycks råda lite bröllopsyra nu. Jag har läst om det i i tidningen. Men ändå är det många som inte "vill binda sig" trots att de har bil, båt, barn tillsammans. Lite skumt på nåt vis. Jag brukar aldrig fundera länge innan jag beslutar mig för saker och tänker sällan igenom vilka komplikationer en sak kommer att kunna innebära eller vilket märke av tvättmaskin som fått bäst i "Råd och Rön". Jag borde nog fundera ibalnd men jag hoppar i regel över det och köper det som kommer i min väg. Men det funkar rätt hyfsat det oxå. En del är så rädda för att det ska bli fel att de aldrig vågar ta beslut. Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder "Den som väntar för länge på att ta nästa steg kan bli stående på ett ben i resten av livet". Det gäller inte mig. Jag klapmar i regel fram som en glad idiot i regnväder.

Midsommaren har oxå passerat. Några småbarnsfamiljer i vår by har hittat på ett trevligt koncept och vi hade en rolig dag med lagom av allt utom knott. Vi har inga småttisar men det känns ok att hänga på. Man kan välja sida av bordet så man sitter på ett bra ställe och man kan gulla med nån liten en lagom stund och återbörda dem när de luktar eller skriker.

På tal om småttisar och skrik så lyckades jag rätt fint som barnvakt igår. Jag lyckades skrämma en liten med monster, fixa ett rejält skrapsår på barnets ben, inte hålla koll på valpen tillräckligt så att valpen lekte våldsamt med det gråtande barnet när jag just jagat bort samma valp ur min nytömda kompost. Inte roligt för en liten människa på typ 13 kg att bli använd som leksak av en 20 kg livlig valp... Måste barnvakter tänka och handla klokt?

a href="http://bp3.blogger.com/_tTo2acpiRMk/SGZ0VsXlTsI/AAAAAAAAABs/n0bAIkPvA0U/s1600-h/P6260044.JPG">

Båda jyckarna har försökt att driva mig till vansinne de senaste dagarna. Men mitt tålamod är stort. Den stora lägger sig i vår, inte helt tomma, damm för att bada. Det som finns i dammen är bara riktigt tjock lera. Den går inte att få bort med en vanlig trädgårdsslang ur en lurvig hunds päls. Jag hade i ett ögonbick av vansinne bestämt mig för att komposten med hushållsavfall ska tömmas och köras ut i skogen för att förvandlas från en stinkande smet till bördig mylla och skred till verket i lämlig klädsel besående av sandaler, linne och kortbyxor. Jag öste och häpnade över hur många livsformer som finns i en kompost och hur de luktar. Förmodligen borde en riktigt skött kompost inte vara så äcklig men det förvandlas i alla fall från matavfall till något annat. De undre lagren var rätt ok men det som inte legat så länge var minst sagt läbbigt. Jag vet att det är meningen att man ska krafsa ut smörjan underifrån i en liten lucka på sidan men jag ansåg att den skulle tömmas helt. Valpen som lider av en oerhörd hunger luckades forcera sitt fängelse (staketet runt tomten är inte klart än) och glufsde i sig allt han kom åt. Snacka om förädling av materialet! Jag fattar inte att han inte blir sjuk men det blev han inte. Dock har han fått en avmaskningskur.

Dagen fick avslutas med den lilles första dopp i sjön.

Semester

Tillbaka på banan.
Jag har varit oförlåtligt slarvig jag vet. Lagt tid och energi på allt annat än att skriva. Men nu öppnar sig möjligheternas tid, jag har semester. Min äkta hälft arbetar hela sommaren och jag får roa mig bäst jag kan. Men det känns rätt ok. Jag har nämligen blivit medelålders småbarnsmamma. Jag måste säga att det var inte planerat vid min ålder men ibland griper högre makter in.
Han väger omkring 18 kilo. Äter allt. Springer fort men vingligt på alla fyra. Har jättefötter och är rätt luden. Balder har fått en liten styvbror. Tiwaz har flyttat in. Han hade liksom blivit över och uppfödaren tyckte väl att vi kunde ha en till och det var inte så svårt att övertala oss.
Han är drygt fyra månader och håller oss sysselsatta.

Den yngsta dottern lämnar hemmet om en dryg månad. Den äldsta ska studera utomlands ett år och lillsyrran får låna lägenheten. Konstigt att avsluta den här delen av moderskapet. Nu ska hon få ta hand om sig själv. Kommer hon att äta näringsriktigt? Betala sina räkningar och sköta sin ekonomi? Tvätta, städa diska och allt annat kul som hör vuxenlivet till?
Absolut.
Frågan är bara vem jag ska babbla med. Maken spikar mesta delen av tiden och jyckarna har sällan intressant samhällsinformation att komma med. Maken skiljer inte på skvaller och samhällsinformation. Han fattar inte vikten av att hålla koll på vem som gör vad med vem etc. Om jag tex skulle bli vittne till något brott så kan det vara bra om jag sett och hållit reda på viktiga saker. Åter till detta vid något senare tillfälle.

Nu till dagens stora händelse:
En tripp till Outleten i Barkarby?
Nej, det var ok men inte mer.
IKEA?
Nej, visserligen en extrasäng rikare, men inte det heller.
Jo, jag har en väninna som jag känt sen jag var omkring 10-11. Eller nåt ditåt. Då hade hon sällskap med min äldste bror men vi har på ett eller annat sätt hållit kontakten trots att det tog slut med min bror för hundra år sen. Det var nu min tur att skriva men tiden har bara gått och jag har väl känt att jag borde, men inte kommit till skott. Men nu ringde telefonen och vi pratade utan problem bort en timme. Maken satt stoiskt i soffan utan att trycka på tv:n. Jag hör nämligen bara i en telefon i huset och den finns i detta rum. Han satt och halvsov och fick höra oss gå igenom livet.
Tack M för att du lyfte luren!

Vi talade bla om moderskapet och att jag utan att mena att låta elak inte riktigt tror att min mamma tyckte det var kul att vara mamma. Men det tycker jag. Och varför man ändå förhoppningsvis skaffar sig andra förebilder om hur man kan vara när man är mamma. En av mina stora idoler var M:s mamma N som jag visserligen inte träffade så många gånger men som gjorde starkt intryck på mig. Hon var glad för sina sju barn och tackade dem varje kväll för att de var så snälla och goa!
Det blev som en självuppfyllande profetsia och de blev snälla. M har också varit en sån mamma som skrivit kilometer med brev och berättat roliga saker om sina snälla barn. Hon har också varit en mammaförebild för mig.

Jag ska inte ta ifrån min mamma alla goda egenskaper för hon var suverän när man var sjuk. Man fick ligga i soffan eller i sängen och man hörde henne stöka runt i huset. Man var trygg och fick kanske en serietidning och nåt gott om hon gick till affären. Jag minns att det var en höjdare.
Nu ska jag strax göra kväll och ta sista turen med djuren.God natt och sov gott!

Solidaritetsrörelse för män

När jag var barn var det eländigt för män att bli skalliga. Det var i det närmaste ansett som oanständigt att blotta skulten. det var bara Yul Brünner och Kojak som stoltserade med kala hjässor. I tidningarna fanns mängder av annonser för toupéer för män som såge helt naturliga ut. Povel Ramel var väl ett undantag men han hade alltid något slags huvudbonad vad jag minns.
Men nu har massor av män i olika åldrar börjat stoltsera med kalt eller rakat huvud. Det började med skinnskallar men nu är det alla möjliga skallar som blänker i solen.

EN FÖR ALLA ALLA FÖR EN!

I övrigt har de sista veckorna varit sega och utan att säga för mycket, slemmiga och hostiga.

Valborg var vi hos vänner och tog en tripp i regnet och tittade på elden och lyssnade på sången. Det var en liten frusen kör och en rätt futtig brasa men ändock en tradition. Polisen plockade ölburkar av generade tonåringar som inte lyckades vara något annat än fel. De var på fel ställe. Inget rajraj där inte. Tvåtusen barnvagnar och en och annan medelålders dam med rödvinsblanka ögon.

Resten av den långhelgen tillbringade jag i sängen trist som tusan. Sen har jag kraxat och låtit som "gojan polly" men plikttroget arbetat.

Pingsten är hänryckningen tid och nog har det funnits anledning att bli hänryckt. Sommarvärme och strålande sol. Jobbat som en besatt med att få vårstädningen klar och verandan fin. Men nu är det fejat och städat och verandan är foin och utemöbeln är oljad och jag kaan bara njuta av resten av helgen. Klockan är nu 19,47 och det är söndag kväll....

"bäst före datum"

Jag tror inte det är sant. Här har jag suttit och knåpat hur länge som helst och så lyckades jag radera allt....
Jag gör ett nytt försök men det kommer att bli både tråkigt och värdelöst. (Läs det inte).

Bästföredatum är en ständigt pågående diskussion mellan maken och mig. Jag sitter vid frukostbordet och frågar "var är osten"? "Den har gått ut" svarar maken.

VADDÅ GÅTT UT? PÅ PROMENAD ELLER???

Jag har försökt förklara att det heter "bäst före datum" inte "dödligt efter datum". Jag har faktiskt gått på lanhushållsskola. Där lärde man sig att knäcka ägg i ett glas och titta och lukta på dem. Smaka och lukta på mjölken och våga lita på sina sinnen. Nu är människor alltså inte vid "sina sinnens fulla bruk" längre för de vågar inte lita på sin förmåga att bedöma om mjölken går att dricka. Människor förr i tiden skulle ha dött av svält om de inte vågade lita på sina kunskaper. Visserligen strök väl en och en annan med men jag tror nästan att det är lika många som dör av cancer av bekämpningsmedel och konserveringsmedel.

Vi vågar köra bil i 150 km/tim men inte dricka sur mjölk.

150km/tim är för fort.
Till och med 50km/tim är för fort.
Jag var ute och tog en lång härlig promenad med djuret nyss och det var ljuvligt. Våren har kommit. Tonåringar som grillade korv, körde moppe och spelade boll vid Rudan. Jätteskönt. Och jag hann begripa allt jag passerade. Vi färdas så himla fort. Som om det vore roligare ju längre bort man kom. Krypa in i ett flygplan och tassa ut på andra sidan jorden med jetlag och vara blase på det gamla vanliga. Där är jag lite kärringen mot strömmen. Dels förstör alla billiga flygresor miljön. Dels tror jag inte att man blir lycklig av att komma till Thailand om man inte är lycklig hemma. Förretsten är nog miljöförstöringen det som stör mig mest med långresor, vi köper kravmärkt men sabbar massor bara med behov av omväxling.

När jag var ung hade jag en favorit visa med Monica Thörnell. Den gick nånting i stil med "Eva britta karin katarina humledumlefaster är jag. Jag har varit i Indien och Kina far nog till Sahara en dag. Hela världen runt har jag farit. Till Moskva Köpenhamn och Berlin. Men aldrig utom dörren jag varit. För jag reser i fantasin...." Det är väl jag i ett nötskal. Ute är jag nästan jämt. Men sällan på långa resor. Jag läser och tittar en del på tv och tycker att jag har sett massor. Och förresten. Du kanske vet hur friterad bläckfisk smakar i Grekland.

Men vet du hur en myr doftar en kväll i april?

Varför har man en blogg? (Jag tankar mina tankar med tankar)

Jag vet inte varför andra har en och jag är inte helt på det klara med varför jag bloggar själv. Men det är så kul att skriva. En del tankar som ploppar upp som man vill dela med sig till andra kruxet är ju bara om det finns någon som läser. Men jag skriver rätt ut i cyberrymden och hoppas att det är någon där. Det finns ju något gammalt ordspråk som lyder "Den som ropar i skogen, han får svar" eller nåt liknande. Så jag hoppas att någon läser.
Förresten frågade jag maken häromdagen om han läser min blogg, han svarade "Jag lyssnar ju på dig hela dagarna jag orkar inte läsa oxå"....

Jag har en ide om varför jag är så förtjust i att prata och det är helt enkelt så att jag har så förbajat svårt att lyssna. Inte för att jag inte vill lyssna men jag hör så uselt så att lyssna kräver mer kraft än vad jag har att tillgå. Men jag är bra på att läsa. Högen av lästa pocketböcker har nått oroväckande höjd på mitt nattygsbord. Snälla nån ta hit en billig städerska och bringa ordning !

Jag har iofs gjort en insats som billig städerska för en stund sen. Jag väntade på att datorn skulle komma igång. Min dator här i hemmet lider inte bara av något virus utan verkar ha en mycket tråkig, långsamt dödlig åkomma. Det tar en kvart att starta upp den tio minuter att komma ut i rymden trots bredband. Det är något som är fel härinne och jag kan inte göra något åt det. Datorn är inte såååå gammal och det borde gå att få den lite piggare men jag kan inte. Hur eller hur så dammade jag hörnan datorn står i medan jag väntade på att den skulle bli klar och sorterade högar med gud vet vad så de ser fina ut.

Jag har ledigt idag och har inte någon plan för dagen mer än att jycken ska ha sitt och vädret ser hyggligt ut så det blir väl några kilometer i skogen. Frukosten har avnjutits i soffan och jycken fick några skivor kalkon som blivit över så livet känns rätt bra.

Förresten har jag funderat lite på det där med nödvändigheten av nyheter. Min man kan inte klara sig utan nyheter. Jag klarar mig bra. Jag mår inte ett dugg bättre av att veta hur många som svälter ihjäl i Afrika och hur många som dött i kriget i Irak eller huruvida en stackars sliten politiker som klappat ihop med alkoholproblem har stöttats av sitt parti eller inte. Det är inte så att jag inte bryr mig. Tvärtom. Jag känner ett jättesamvete för miljöförstöring, krig och orättvisor men jag tror inte att det hjälper att jag mår dåligt av det. Jag lägger hellre en slant i bössan till frälsis, rädda barnen eller nåt annat och hoppas att det kommer till någon nytta. En del säger att det inte är någon ide att lägga pengar men jag vill tro det.
Jag vill tro att det går att påverka i det lilla och att det är en ide med att le mot sin nästa!

Om vi nu alla går ut och ler mot tio personer som i sin tur ler mot tio som i sin tur.... Ja, då är vi snabbt uppe i tusentals som fått ett leende idag och då kommer de att må bättre och göra bra saker, eller hur!!!!

Yoga

Jag har börjat med Yoga. Lite smått... Väldigt lite om jag ska vara sanningsenlig och det ska man ju. Jag har iallafall köpt en bok. Och läst halva inledningen och känt hur bra det känns. Jag känner att det här kommer att bli så himla rätt. Jag liksom försjönk i ett djupt lugn redan efter en sida. Först kändes det luddigt och svårbegripligt men så snart jag fått på mig läsglasögonen så klarnade det. Jag kommer nog snart stå hopskruvad och samtidigt avspänd i ett hörn och andas lugnt. Jag tycker redan nu att jag fått kläm på andningen. Ut. In. Ut. In. osv. Känns inte så svårt så det här ska jag nog greja.
Jag brukar försöka hålla mig i form och är faktiskt ganska ihärdig. Hallå! Skratta inte det är för en gångs skull sant. Jag har lyft skrot, tränat qi-gong, promenerat och jympat på Friskis och Svettis. Ett par gånger i veckan faktiskt. Sista åren har det varit Friskis men just nu har jag en Friskissvacka. Jycken får långa rundor och då räcker jag liksom inte till för mig själv eller hur man ska uttrycka det. Men en egen bok om yoga känns fint. Jag behöver nog komplettera promenaderna med andlig träning.

Nu till dagens fundering; Vad är fästingar bra för?

Mig veterligen så är det ingen som äter dem (inte gråsuggor heller?) och ingen som mår bra av dem så vad fyller de för funktion?

Vår skapare eller om det nu är evolutionen eller DNA som gjort oss och allt annat har ju nåt slags ide, men inte med fästingar vad jag vet. Allt hänger ju liksom ihop med gräs som växer. Kryp som äter av gräset. Nåt större som äter av krypen och som i sin tur gödslar för nytt gräs osv. Men fästingar är iallafall vad jag vet ingen som äter. De är nästan lika bedrövliga som oss människor som vår planet skulle klara sig bättre utan!

Vårbrasa

Inget speciellt kul att skriva om just nu men man får väl försöka varmskriva och se om det blir bättre.

Veckan som gick har varit bra. Konferens i Växjö tog på krafterna. Inte på det sätt som många tänker när man säger konferens med tjoflöjt nattetid. Vi lyckades ordna sömnbrist utan utsvävningar. Om man planerar att ta ett tåg från Stockholms central som går 05,20 så ska man tänka på följande:

*Det går inget pendeltåg som passar.

*Du får ställa klockan på 03,20.

*Du kommer inte att kunna sova för du vet att klockan ringer okristligt tidigt.

*Centralen är inte öppen när du väl tagit dig dit, du får vänta utanför tillsammans med de sista redigt druckna som ännu inte tagit sig hem från krogen.

*När centralen har öppnat finns inget att köpa och vad annat finns att göra på cenralen.

Om man inte tänker på allt det där sså blir det en dryg dag innan klockan är 24,00 och man landat i hotellsängen för att komma igång med en ny arbetsdag som börjar 08,00. Hemma i huset 22,00. Tufft för en medelålders dam som behöver sin törnrosaslummer.

Fredag em bjöd inte på sushi ,men en del dammsugning och man får väl anse att det är tingens ordning. Lördag långpromenad med kompis och jycke och sen på söndagen började det äntligen likna något! Lite drag!

Maken hade vidtalat döttrarna om hjälp med eldning av ris. Man får ju inte elda när man vill och det är väl bra att det finns något som begränsar oss pyromaner. Duggregn, mulet och ingen vind begränsar oxå eldens spridning. Men skam den som ger sig. Det ska brinna. Torr ved, tidningspapper och en skvätt scoutvatten sätter fart på brasan. Vi släpade slibbiga pinnar och kastade på elden. Pinnar i olika faser av förruttnelse varav jag vill påstå att de första är de mest angenäma. Det är ändå ganska fascinerande att se vad som händer och hur många konstiga svaampar eller vad det kan vara som kan samverka för att stubben ska "bli mull tilbaka". (Min bror påstår att gråsuggor på något sätt är släkt med kräftor och när man k0kar kräftor blir de vackert röda så kanske blir gråsuggor rosa?? Men jag tycker inte att det ser så lockande ut.)

Vi jobbade på med vår uråldriga gärning, jag tror nog att våra forntida nordbor gjorde sig ett rejält bål på våren, och timmarna gick i blötan. Runt bålet blev så upptrampat så man gick till anklarna i vatten och risken att det skulle bli gräsbrand fanns inte. Vi hade besämt oss för att grilla korv och så skedde i regnet. Elden var så varm att man kunde inte stå nära utan en tre meter lång grillpinne, (tro mig jag prövade och jag har vare sig ögonfransar eller lugg längre) och en tre meter lång grillpinne är ganska svajig så en och annan korv blev offer till eldguden. Yngsta dotterns kamrat vaar bussig och hjälpte till och hon äter inte kött utan grillade falafel och haloumiost. Såg kul ut när osten segade ner i elden.

Djuret njöt av alla som snällt bjöd på korv och orkade inte ens titta på korv till slut men då kom hans lille promenadkompis och hälsade på och hade fräckheten att nosa i korgen där korven låg och då small det. Så blotet erbjöd visserligen inget blod men en och annan hårtuss och skrikande damer som höll kombattanterna i svansarna.

Jag roar mig med att presentera en bild på hundkompisen (en solig dag) som inte har nåt hål i skinnet trots ett uppfriskande slagsmål!

Eftertankens kranka blekhet

Ett bra uttryck för ett trist tillstånd. När ska man lära sig? Hur många misstag måste man göra lära sig? Det där med hur många grodor man måste kyssa innan man hittar en prins, ja prinsen har jag hittat så grodorna slipper jag, men allt annat dumt. Trevlig kväll hos grannar tex. Kanonkul med karaoke och lite dans och tyvärr i överkant med alkohol. Vissa gånger flyger förståndet sin kos och partymyran flyttar in. Men å andra sidan vem bestämmer "priset" på en rolig kväll, det är jobbigt att vara förståndig jämt.

(En liten rolig historia som är alldeles sann; En av döttrarna frågade mig "mamma var kommer karaoke ifrån?" Jag svarade "det är väl en fluga från Japan." Dottern frågade samma sak en gång till och fick samma svar av mig. Hon blev märkbart irriterad på sin döva mamma som alltid hör fel och fräste "mamma jag pratar inte om insekter, jag frågade om karaoke!!!!"

Jag visste inte att uttrycket att något är en fluga inte används längre!)

Nu till en sak jag tänkt rätt mycket på; KLIMAKTERIET.

Hur kul låter det på en skala?

Jag har provat mig igenom en massa ord som beskriver denna fas i livet; MENOPAUS, ÖVERGÅNGSÅLDER. Allt låter rätt trist. Men om man slår upp orden i en ordlista så känns det genast bättre.

Klimakterium. Kan härledas till klimax och mig veterligen är klimax en höjdpunkt och om klimakteriet är livets höjdpunkt så är det ju toppen!

Menopaus. Betyder månad och paus rätt och slätt. Ledig en hel månad? Nej, inte riktigt men man får slippa de månatliga besvären och det känns ju bra!

Övergångsålder. En övergång från en fas i livet till en annan. Toppen! Man vill väl alltid vara stadd i förändring, vem vill stagnera?

Jag trivs faktiskt rätt bra med den person jag håller på att bli. Visserligen innebär det en del svettiga stunder men man blir svettig när man tränar också och det är ju positivt! Jag har inga småbarn att passa. Jag har slutat (nästan) att vara bekymrad om vad folk tycker om mig. Jag vet vad jag kan och vad jag inte kan (dricka lagom...... hmmmm...) Jag vet vilka kläder jag gillar och vilka färger och köper det jag vill utan att tänka en tanke på mode. Jag vågar tala inför människor jag aldrig sett och ha en åsikt om saker. Jag vågar ekänna att jag gjort fel. Kort sagt jag gillar nog att byta fas i livet. Jag kan vara en grinig Pitbullkärring när jag har lust och jaga människor som kastar sopor på vår väg och jaga bort moppeungar från elljusspåret. Jag har fått mer MOD!

Nu är det strax dax att stänga burken för kvällen men först en snabb resume´ av helgen med lite bilder.

Fredag slutar jag tidigt och när jag kom hem överraskade döttrarna sin mor med att ha målat en vägg på vårt jättelika uthus som maken bygger (mer om det en annan gång) och bordet var dukat med egenhändigt tillverkad sushi.

På lördagen kom en kompis och hennes jycke och vi tog en härlig långpromenad i det fina vädret. (Djuret ligger bredvid och tjatar om att jag ska skriva mer om hans polare men det får bli en annan gång). Här försöker min kompis tricket som "mannen som talar med hundar" får att se så lätt ut i TV. Promenera avspänt med två måttligt uppfostrade dragvilliga jyckar....

När vi kom hem hade döttrarna tillverkat den här underbara maskeraddräkten som föreställer "Ekorre i korkek"

Då måste man trots dagens åkomma anse att helgen varit lyckad!

Rätt och slätt måndag

Helgen är slut. Igår kom äntligen våren. Kaffe och knäckebröd serverades på bricka vid husknuten. Doft av falurödfärg och ljudet av motorsågar och den sista snön gav upp. Det kan väl nästan inte bli bättre.
I fredags skulle grannen till IKEA. Jag och den yngre dottern hängde på. Män förstår inte riktigt det här med IKEA. Man kan förstå det av att grannens man fördrog att vara hemma med så barn framför en utflykt till IKEA.
Parkeringen var bara halvfull och det såg ut att bli en härlig stund. Några nypensionerade par med måttband och anteckningsblock som ska göra i ordning sina kök knallade runt. Ett antal föräldralediga unga mödrar sippade kaffe latte och ammade sina små. En och annan familj som inte hade något annat för sig på påsklovet var det väl också och så var det vi.
Jag är ganska lång och dotter som var med samt min granne är ganska korta. Vi gick runt och delade upp soffor i fula och snygga. Det är tydligen en trend just nu att designa soffor på omöjliga sätt. De går inte att sitta i. Sitsarna är på tok för djupa eller så får man ligga ner. Inga ordentliga ryggstöd utan pösiga kuddar som aldrig är där de ska. Om man blir bort bjuden och ska sitta ner med (förhoppningsvis) en god drink på en sån här sak får man välja på att kasta sig bakåt och riskera att få drinken över sig eller sitta på kanten med knäna sedesamt ihop a´la Silvia.
En soffa var så stor och feldimensionerad att man hade behövt vara jätte för att sitta bekvämt i den. Grannen och dottern kröp upp i den och deras fötter nådde knappt kanten och än mindre nådde de golvet. De såg ut som två bortkommna femåringar på besök hos en faster de var lite rädda för. Tyvärr var kameran inte med.
Nu har blåsipporna på andra sidan vägen smält fram igen ocj mormor i grannhuset vågat sig ut med sin käpp så den ovälkommna senvintern verkar ta slut. Den enda som sörjer är djuret. Han letar rätt på de sista resterna av snön och lägger sig på dem. Jag vet inte om han leker ”Gumman Tö” och försöker smälta bort det sista eller om han tror att han skyddar den sista härliga snön.

Reklam

Jag ser på TV emellanåt som folk gör mest antar jag. Nu finns det ett stort utbud av kanaler när man skaffat en sån där box och får se en hel del reklam.
Just nu verkar det som om man siktat in sig på vissa saker vi ska hålla kolla på att vi sköter på bästa sätt.
Aktuellt just nu verkar vara anala besvär, dålig andedräkt, klåda i underlivet och fotsvamp. Övervägande äckliga saker.
När det gäller preparaten som ska motverka dålig andedräkt så förefaller det som om de är explosiva eller åtminstone frätande. Om de kan göra ren en båtundersida eller en husfasad borde det inte bli några tänder kvar. Utan tänder med släta gommar som en nyfödd kan vi kyssa varandra helt bakteriefritt medan vi kliar oss i rumpan och underlivet som vi ännu inte frätt bort.

Choklad

Det har blivit lite snobbigt med choklad. Man ska gilla mörk choklad nu det är liksom inne. det anordnas provningar där man kan få lära sig om godbitarna och ev få kräkas en natt om det vill sig illa. Min arbetskamrat sa " Men jag gillar faktiskt mjölkchoklad bättre" dumma människa förstår du inte att du kan framstå lika dum som barnet i kejsarens nya kläder. Det är mörk choklad som gäller. Dessutom ska det visst ha hälsofrämjande egenskaper om du håller dig till den mörka. Inte ljus. Det lär nog bli en för tidig död av det.

Påsken är över

Jag har lidit klart i min soffa. Listan är inte kryssad hela vägen och snön har vräkt ner. Lagt sig som ett tungt vaddigt täcke över världen som omger mig. Jag är fortfarnade inte smas med mig själv angående vilats vara eller icke vara. Det där med att vilja vara ute när man är inne och att plåga sig själv med att det man valt att göra är det man inte vill... Är du med? Inte jag heller.

Har tittat en del på konståkning i helgen. Skum sport. En kille i strumpbyxor som uppenbarligen inte gillar tanten han fått utan försöker gång på gång att slänga iväg henne. Men se hon kommer tillbaka. Gång på gång. Fastän han försöker att mörda henne på alla upptänkliga vis och slänga henne uppoch ner så kommer hon tillbaka igen.

Skulle maken, klädd i strumpbyxor slänga iväg mig på det sättet så skulle jag aldrig komma tillbaka. Jag skulle, om jag landade på skridskorna, bli stående och inte röra mig. Detta pga min tyngd. Skenorna skulle tränga genom isen och jag skulle bli stående i min tyllkjol och veva vackert med armarna, men komma tillbaka skulle jag inte.

Döttrarna har kommit tillbaka från sin skidresa. Välbehållna och glada och ett äventyr rikare. Den äldsta hade dock ett skumt utseende. Hon såg ut som en undulat kring ögonen. Ögonvitorna kan inte kallas ögonvitor utan ögonrödor. Hade trott att man kunde klara sig utan solglasögon... Det hade väl en mor kunnat tala om att det inte skulle fungera...
Men vem har lyssnat på sin mor, inte jag iallafall!

Semester

Jag har semester och det är snöglopp. Jag gillar ordet snöglopp, det känns kul, men inte det som pågår. En timme i skogen känns inte lockande även om djuret anser att det vore prima. Ok djuret ska få sitt men först ska jag beta av ett par saker på listan. Det blev inget igår. Men å andra sidan ska man ju få en chans att slöa när man har ledigt eller hur?
Det är knivigt det där med slöandets vara eller inte vara. Ska man vara aktiv på sin ledighet eller vila. Jag hamnar alltid i ett dilemma där. Osams med mig själv om vad som gäller. Samma sak med livets glädjeämnen. Ska man unna sig ett par glas vin på fredagen och dö i förtid eller ska man avstå och dö i förtid av något annat.

Jag funderar ibland på oss svenskar. Som en sån sak som att välja. Det är noga att välja noga. Att vända och vrida och fundera. Man ska ta reda på skillnader i pris och kvalite innan man köper en TV, tar ett abbonemang, köper bröd, skaffar en partner eller tar en försäkring. Jag ryser av konsumentprogram där präktigheten får mig att känna ångest över allt jag inte tar ställning till innan jag köper något. Ibland köper jag KRAV. Ibland billigast möjliga. Ibland det som ligger närmast. Ibland det som mamma köpte men jag har inte denna sammanhållande rediga tanke jag borde ha. Jag väljer försäkring genom pilkastning och köper bil av en slump. Träffar en man och gifter mig utan att fundera så mycket, mer än att jag älskar honom förstås, och har inte planerat något av mina barn.
Det skumma är att det verkar funka. En väninna sa när jag började träffa män efter att ha varit ensam ett tag, "ta nu inte första bästa utan var noga när du väljer...". Jag funderar på hur man ska bära sig åt för att få män att ställa upp på det här valet. Ska man göra som i skoaffären och ta fram några par snygga, några foträta och några från extraprishyllan, prova dem, titta i spegeln, knalla runt en stund och fundera på vilken du helst vill ha. Jag tror faktiskt inte att mannen jag prövade först skulle acceptera att vänta och se om det är honom jag väljer efter att ha prövat de andra.
Så det får väl vara så att Sverker Olofsson får klara sig utan mig som tittare. Han har så många som väljer på rätt sätt och tar noga reda på saker innan de handlar så han får klara sig utan mig!

Jag är en listig människa

Ja inte så som man kan tro. Jag skriver listor. Listor för allt möjligt. Den här veckan har jag semester. Semester bara för min egen skull. Då gäller det:

Tvätta bil ett in och utvändigt.

Tvätta bil två in och utvändigt.

Tvätta bil tre.... (skojade bara)

Städa speceriskåp.

Städa sopskåp.

Städa hyllorna i trappan med vackra saker. Flanellskiktet ska bort.

Köpa nya lampor.

Köpa impregnering till yngsta dotterns fjällkläder. (Kommer osökt att tänka på äldsta dotterns kommentar om lillasysters klädsel. Den lilla har en gång bestigit ett fjäll bärande på en liten röd handväska och går gärna klädd i högklackade pumps och minikjol. Den äldsta dottern bemötte sin mors funderingar om klädsel på fjället med en axelryckning "Det går säkert att få fast pumpsen på skidorna....")

Köpa blommor.

Tvätta fönster och byta gardiner.( Det slipper jag om det blir snöglopp.)

Visst låter det som en härlig vecka!

Muntrationerna har jag ännu inte listat. Däremot maten som ska ätas under veckan. Varje vecka när jag ska städa gör jag en lista på det som ska uträttas och med stor tillfredsställese stryker jag punkt efter punkt. Om jag uträttar något som inte står på listan skriver jag det och stryker för att se vad jag gjort och kunna upprepa det gång på gång så att maken verkligen begriper.

Nu har jag kommit till 879. Av bilnumren alltså. Jag inser att det går sakta och att jag förmodligen blir hundra år innan jag är på 001. Ibland försöker jag forcera genom att smyga runt på varuhusparkeringar och bilfirmor men det känns lite suspekt. Jag hade en ide om att man fick använda nummer som är specialskyltar i stil med "KRILLE" som jokrar, men det var inte ok enligt regelboken. Om du undrar vem som skrivit reglboken så kan jag meddela att författaren kallar sig kommunaltjänstemannen...

Män är barnsliga.

Jo, det bekräftar dom själva. Min man gillar muskelmaskiner. Inte såna som gör muskler utan liksom istället för muskler. Fyrhjuliga motorcyklar, terrängfordon av olika slag och den häftigaste bilen av alla, en Hummer. Han sitter och bläddrar längtansfullt i stiliga broschyrer och försöker övertyga mig om hur mycket bättre livet skulle bli om vi hade en sån. ”Visst” svarar jag med torr röst, ”men pengar, det kostar mycket pengar”…..
Han ser ut som om jag tagit hans dröm och slängt den i väggen. Och det har jag ju. Han brukar säga att män är alltid pojkar. Det är bara priset och storleken på leksakerna som varierar.
Och visst har han rätt. Både rätt i vad han säger och visst har han rätt att drömma.
Idag är det fredag och jag slutar tidigt på jobbet så jycken har fått en långpromenad och jag är klar med fredagsstädningen. Skön känsla. Jag intalar mig själv varje gång jag gör nåt trist som att städa eller tvätta att det är sista gången. Om jag bara gör klart det här så kommer det att vara rent och fint i hundra år. Förvisso ligger en och annan hårboll kvar dit dammsugaren inte nådde, men jag är nöjd ändå.
När jag snodde runt med dammsugaren kom jag på en briljant ide om hur man ska få män att dammsuga ihärdigt och inte släppa den ifrån sig.
Bygg en dammsugare med ljud, belysning och fjärrkontroll. Mannen kommer att sitta som förhäxad och lära sig att ta kurvor på två hjul och tänk när han lär sig att få den att ta sig uppför trappor.
Så skulle man ju kunna göra så att den gick att köra helt utan ljud. Då skulle han kunna få nöjet att låta dammsugaren smyga fram och putta på hustrun så hon kissar på sig av skräck.
Om det sen ändå börjar bli tråkigt skulle ju män kunna koppla ihop sig i nåt slags nätverk så de kan köra i varandras hem där de kan se den andres vardagsrum med hjälp av dataskärm och webbkamera. Kanske kan man dessutom förse dammsugaren med någon slags missiler att skjuta av så de kan leka att de är döda när de blir träffade. När jag var liten och vi lekte krig med killarna så ropade vi ”Du är död, ligg ner och räkna till hundra”….. Så man kanske får se maken ligga i soffan och räkna till hundra och under tiden far dammsugaren fram i farlig fart i vardagsrummet, styrd av en granne.

Snälla dammsugarfabrikanter, ta åtminstone mitt förslag under beaktande!

Ikväll är det ”slippa laga mat kväll”. Maken tar sig nog en hamburgare men döttrarna och jag är moderna och ska festa på sushi!
TACK TILL ALLA VÅRA ”NYA SVENSKAR” SOM LEENDE BAKAR PIZZA, STRIMLAR KEBAB OCH GÖR SUSHI SÅ MAN SLIPPER LAGA MAT VARENDA DAG!

Stighudar

Mina döttrar ska skida i fjällen. Det låter härligt. Lååååånga nedförslöp i lagom fart med solen i ansiktet. Men för att få åka neråt måste man ta sig upp. Två mil uppför på skidor med ryggsäck och motvind. Bakhalt. Men det finns visst en lösning säger döttrarna. Lösningen kallas stighudar. Dessa är vad jag förstått av ett pälsliknande material och effekten är visst som att handen inte glider bra när man klappar en häst åt fel håll. Klappar kanske är fel ord men jag kom inte på nåt bättre.

Jag ser framför mig hur man kan skrida värdigt med ryggsäcken på ryggen med ett leende uppför långa uppförslut. Och ännu bättre. Jag som inte åker nerför kan skrida värdigt nerför svarta pister.
Makligt med ett segervisst leende bland alla fartdårar!

Runda lår

Jag tycker egentligen att det är snyggt med fylliga lår. (På det kön jag själv tillhör.) Men. Men. Ett kliv upp på vågen talade om för mig att jag borde kanske inte gilla dem sååå mycket. Det var inte min avsikt att det skulle bli så här.
Jag undrar lite. Om jag varit en orm så hade det varit dax att ömsa skinn när det blev för litet. Men nu talar jag ju inte om skinn, för det tänjer sig, utan om jeans. Det är liksom ingen merit att bli större.
Jag önskar att jag var född tillkvinna i en primitiv stam någonstans som uppskattade rediga bakdelar. Jag kanske skulle få känna mig attraktiv och inte lida av ett evigt gnagande dåligt samvete över kilona. Det är ju häxjakt på kilon. Förresten läste jag någonstans en fömildrande benämning på dessa och det var "energidepåer". Som reservdunkar. Och det uppfattas ju som positivt. Bra att ha. Nu menar jag inte sjukligt fet utan så där lagom. Jag kan tex klara en promenad på dryga milen eller ett medeljympapass på Friskis utan att dö så formen är nog hygglig. Men ändå. För fet.
Färdigdeppat?
Nja?
Ta en prommis med jycken ikväll på fem km?
Ja!
Vådan av att försöka hålla in och äta lite till lunch är en bulomisk rusning när jag kommer hem. En bulomisk rusning är ett varv hemma på jakt efter ätbara saker. Det finns sällan godsaker hemma utan man får veva i sig det man hittar. Bitar av knäckebröd. Cornflakes direkt ur paketet. Russin. Banan. Har man tur finns det riskakor. Och den här typen av bulomi innehåller inte inslaget med kräkningar.
Och så är det fredagsvinet. Hur många kalorier innehåller det? Jag såg på TV om anorektiker som gav varandra en massa tips jag inte begriper, men det var ett att ta fasta på. Om man dricker vodka får man i sig mesta möjliga mängd alkohol i förhållande till antalet kalorier.
Så livet är kanske värt att leva ändå!

Rullator

En kamrat med dåliga ben berättade att hennes doktor föreslagit en rullator som stöd istället för krycka som ger värk i armen. Min kamrat är nu alltför pipinett för att nedlåta sig till detta men det är ett stort antal äldre damer som inte är pipinetta.
Från att ha varit lätt okullstjälpbara hjälpbehövande käppanvändare förvandlas de till stridsdugliga tanter. Man kan se små grupper av dem sittande på sitsen som finns på rullatorn utanför vårdcentralen vid en solig vägg och språka viktigheter med likasinnade.
Och ve den som försöker ta sig förbi dem i affären. Då står hänger varukorgen på rullen och de kan närsynt granska varje kupong i jakt på billig mat.

Men jag tycker trots att jag låter ironisk att det verkar vara ett fantastiskt stöd i tillvaron. Tänk vad många som slipper vara beroende av andra för att klara sig. Mindre trasiga lårbenshalsar och långa vårdtider. Hurra för "fästmän" av metall till dem som behöver. Givetvis herrar oxå!

Diskbänken

Jag funderar på det här med bänkarna i köket. När jag kommer hem till andra så är det undanplockat och blankt. Jag plockar oxå men det är tydligt att jag inte plockar bort utan någon annan stans. Hit och dit förmodligen. Det blir så lite plats på mina bänkar om jag mot förmodan skulle få för mig att baka eller så. Jag tittade på bänken bredvid spisen i morse. Nu vill jag ha hjälp. Det ärr minst fem saker som inte hör hemma där:

1Läsglasögon.

2Stort kuvert som är använt men bra att ha.

3Matberedare.

4Olja, vinäger, soja etc.

5Mässingsringar.

6Stickmönster på sockor.

7Ljusbricka.

8Nagelfil.

9Handduk.

10Anteckningsbok.

11Stavmixer.



Och ändå är jag ingen särskilt skräpig människa. Jag städar en gång i veckan och tycker nog att jag håller en acceptabel nivå på hemordningen så det måste vara djuret som kånkar upp alla konstiga saker som borde bo i ett skåp eller så. Jag får ta hit "mannen som talar med hundar" för att få ordning på det här.

Dagens nummer. Jag har hittat 882.

Bakterier

Det är mycket reklam på tv om saker som tar bort bakterier. Jag tror att jag vet att bakterier heter nåt i stil med germs på engelska. En gång var jag och min syster på kort husmorssemester, en tripp till Rusta eller liknande, där finns det flaskor med rengöringsmedel från utlandet och när vi upptäckte att det var bra mot något som hette germs var det kört. Vi började jiddra om vad germs kunde vara och hur de såg ut.

Nu kan man ofta se animerade snuttar med små bobbor som antingen är germs, då ser de ondskefulla ut, eller så är de bra för magen och då ser de snälla ut. Ibland föreställer bobborna ont. Man kan se det onda och sen nya bobbor som anfaller när man smetar på en kräm med anti-ont-salva. Det finns en liten charmig grön bobba som är ett känt diskmedel. Det ger mjuka händer, vita tänder, snälla barn och en skinade ren disk. Vad mer kan en kvinna begära?

Jo kanske ett bakteriefritt hem. Men då är det dessa bakterier som ska vara bra för magen. Tänk om de kommer till skada. Om jag i ett obevakat ögonblick tar mig en slurk ur en flaska mot germs....

Förresten undrar jag om bakterier och baciller är samma sak. Baciller låter mest bara som om de finns i snor. Man vill ju inte verka dum och använda fel ord.

Hinner inte mer nu!

Ifred en stund

Har ännu inte hittat 882. Sökandet går trögt emellanåt.

Slutade tidigt idag efter att ha velat slänga ett och ett annat i väggen på jobbet. Egentligen inte annat än att jag var lättirriterad och att vissa saker som ska förenkla livet har motsatt effekt.
Innan vi var datoriserade var livet annorlunda. Man ringde till SJ, numret stod i katalogen, åkte till Centralen och hämtade biljetten i god tid före resan. Damerna eller herrarna som tog emot bokningen föreslog restider och hur jag skulle åka. Nu ska jag VÄLJA SJÄLV OCH DET ÄR SVÅRT.
Påminn mig inte om telefonköer det var ingenting jämfört med detta. Klicka hit och klicka dit. Och då är det ju ändå bara ett bolag som kör tåg från Stockholms central tror jag. När man ska boka flyg finns det hur många förtetag som helst. Jag gav upp snabbt.
Förresten är det inte bra för miljön att flyga. Eller för själen. Det går för fort. Man hinner inte förstå vad som händer. Från ett snöigt Arlanda till ett Soligt Aten med täckjackan under armen, men det är klart, vana resenärer vet ju hur saker går till och har en specialjacka i en specialväska till såna här tillfällen. Jag är inte sån. Jag var den enda småbarnsmamman som köpte glass till sina barn och aldrig hade med mig hushållspapper eller våtservetter under vagnen. Jag tittade förvånat på när glassen rann nerför armarna på de små och räddade situationen genom att äta upp glassen åt dem.
Barnen har trots detta vuxit upp och är på väg att bli samhällsnyttiga medborgare.

Så var det en ska som slog mig idag. Jag känner mig nästan lite lycklig och tillfreds. Vad ska det bli av detta? Mamma sa alltid att om "man skrattar på morgonen gråter man innan kvällen" så att vara lycklig verkar farligt. Jag som levt en stor del av livet i en behagfull melankoli. Väl medveten om att det blir nog värre sen. Så det är väl bäst att akta sig. Inte vara för glad.
Men ändå. Jag gick en långpromenad med jycken på eftermiddagen och solen sken och det var skönt. Jag slog ner rumpan på en sten och vände ansiktet mot solen och låtsades att jag var en Tussilago. Vilken tur förresten att jag inte är alltför noga med att likna originalet för då hade jag oblygt vänt mina fortplantningsorgan mot solen!

Som hastigast. Jag blev störd....

Måndag nya tankar.

Har startat upp en sån här modern sak och ska se om den dämpar min skrivklåda.

Vägen till jobbet ger tid att tänka. Viktiga saker. Som på bilnummer. Jag samlar på bilnummer. Inga bokstäver utan nummer rakt av. I ordning. Började på 999 och går neråt. Efter nästan ett år har jag kommit till 882. Det går inte så fort. Jag har kört några parallella serier som är klara. Ex 123, 234, 345, 456.... Eller 111, 222, 333.... Det är bekymrande att siffran 0 finns. Den finns i början och slutet men mig veterligen finns inte 000. Vet du?