Rätt och slätt måndag

Helgen är slut. Igår kom äntligen våren. Kaffe och knäckebröd serverades på bricka vid husknuten. Doft av falurödfärg och ljudet av motorsågar och den sista snön gav upp. Det kan väl nästan inte bli bättre.
I fredags skulle grannen till IKEA. Jag och den yngre dottern hängde på. Män förstår inte riktigt det här med IKEA. Man kan förstå det av att grannens man fördrog att vara hemma med så barn framför en utflykt till IKEA.
Parkeringen var bara halvfull och det såg ut att bli en härlig stund. Några nypensionerade par med måttband och anteckningsblock som ska göra i ordning sina kök knallade runt. Ett antal föräldralediga unga mödrar sippade kaffe latte och ammade sina små. En och annan familj som inte hade något annat för sig på påsklovet var det väl också och så var det vi.
Jag är ganska lång och dotter som var med samt min granne är ganska korta. Vi gick runt och delade upp soffor i fula och snygga. Det är tydligen en trend just nu att designa soffor på omöjliga sätt. De går inte att sitta i. Sitsarna är på tok för djupa eller så får man ligga ner. Inga ordentliga ryggstöd utan pösiga kuddar som aldrig är där de ska. Om man blir bort bjuden och ska sitta ner med (förhoppningsvis) en god drink på en sån här sak får man välja på att kasta sig bakåt och riskera att få drinken över sig eller sitta på kanten med knäna sedesamt ihop a´la Silvia.
En soffa var så stor och feldimensionerad att man hade behövt vara jätte för att sitta bekvämt i den. Grannen och dottern kröp upp i den och deras fötter nådde knappt kanten och än mindre nådde de golvet. De såg ut som två bortkommna femåringar på besök hos en faster de var lite rädda för. Tyvärr var kameran inte med.
Nu har blåsipporna på andra sidan vägen smält fram igen ocj mormor i grannhuset vågat sig ut med sin käpp så den ovälkommna senvintern verkar ta slut. Den enda som sörjer är djuret. Han letar rätt på de sista resterna av snön och lägger sig på dem. Jag vet inte om han leker ”Gumman Tö” och försöker smälta bort det sista eller om han tror att han skyddar den sista härliga snön.

Reklam

Jag ser på TV emellanåt som folk gör mest antar jag. Nu finns det ett stort utbud av kanaler när man skaffat en sån där box och får se en hel del reklam.
Just nu verkar det som om man siktat in sig på vissa saker vi ska hålla kolla på att vi sköter på bästa sätt.
Aktuellt just nu verkar vara anala besvär, dålig andedräkt, klåda i underlivet och fotsvamp. Övervägande äckliga saker.
När det gäller preparaten som ska motverka dålig andedräkt så förefaller det som om de är explosiva eller åtminstone frätande. Om de kan göra ren en båtundersida eller en husfasad borde det inte bli några tänder kvar. Utan tänder med släta gommar som en nyfödd kan vi kyssa varandra helt bakteriefritt medan vi kliar oss i rumpan och underlivet som vi ännu inte frätt bort.

Choklad

Det har blivit lite snobbigt med choklad. Man ska gilla mörk choklad nu det är liksom inne. det anordnas provningar där man kan få lära sig om godbitarna och ev få kräkas en natt om det vill sig illa. Min arbetskamrat sa " Men jag gillar faktiskt mjölkchoklad bättre" dumma människa förstår du inte att du kan framstå lika dum som barnet i kejsarens nya kläder. Det är mörk choklad som gäller. Dessutom ska det visst ha hälsofrämjande egenskaper om du håller dig till den mörka. Inte ljus. Det lär nog bli en för tidig död av det.

Påsken är över

Jag har lidit klart i min soffa. Listan är inte kryssad hela vägen och snön har vräkt ner. Lagt sig som ett tungt vaddigt täcke över världen som omger mig. Jag är fortfarnade inte smas med mig själv angående vilats vara eller icke vara. Det där med att vilja vara ute när man är inne och att plåga sig själv med att det man valt att göra är det man inte vill... Är du med? Inte jag heller.

Har tittat en del på konståkning i helgen. Skum sport. En kille i strumpbyxor som uppenbarligen inte gillar tanten han fått utan försöker gång på gång att slänga iväg henne. Men se hon kommer tillbaka. Gång på gång. Fastän han försöker att mörda henne på alla upptänkliga vis och slänga henne uppoch ner så kommer hon tillbaka igen.

Skulle maken, klädd i strumpbyxor slänga iväg mig på det sättet så skulle jag aldrig komma tillbaka. Jag skulle, om jag landade på skridskorna, bli stående och inte röra mig. Detta pga min tyngd. Skenorna skulle tränga genom isen och jag skulle bli stående i min tyllkjol och veva vackert med armarna, men komma tillbaka skulle jag inte.

Döttrarna har kommit tillbaka från sin skidresa. Välbehållna och glada och ett äventyr rikare. Den äldsta hade dock ett skumt utseende. Hon såg ut som en undulat kring ögonen. Ögonvitorna kan inte kallas ögonvitor utan ögonrödor. Hade trott att man kunde klara sig utan solglasögon... Det hade väl en mor kunnat tala om att det inte skulle fungera...
Men vem har lyssnat på sin mor, inte jag iallafall!

Semester

Jag har semester och det är snöglopp. Jag gillar ordet snöglopp, det känns kul, men inte det som pågår. En timme i skogen känns inte lockande även om djuret anser att det vore prima. Ok djuret ska få sitt men först ska jag beta av ett par saker på listan. Det blev inget igår. Men å andra sidan ska man ju få en chans att slöa när man har ledigt eller hur?
Det är knivigt det där med slöandets vara eller inte vara. Ska man vara aktiv på sin ledighet eller vila. Jag hamnar alltid i ett dilemma där. Osams med mig själv om vad som gäller. Samma sak med livets glädjeämnen. Ska man unna sig ett par glas vin på fredagen och dö i förtid eller ska man avstå och dö i förtid av något annat.

Jag funderar ibland på oss svenskar. Som en sån sak som att välja. Det är noga att välja noga. Att vända och vrida och fundera. Man ska ta reda på skillnader i pris och kvalite innan man köper en TV, tar ett abbonemang, köper bröd, skaffar en partner eller tar en försäkring. Jag ryser av konsumentprogram där präktigheten får mig att känna ångest över allt jag inte tar ställning till innan jag köper något. Ibland köper jag KRAV. Ibland billigast möjliga. Ibland det som ligger närmast. Ibland det som mamma köpte men jag har inte denna sammanhållande rediga tanke jag borde ha. Jag väljer försäkring genom pilkastning och köper bil av en slump. Träffar en man och gifter mig utan att fundera så mycket, mer än att jag älskar honom förstås, och har inte planerat något av mina barn.
Det skumma är att det verkar funka. En väninna sa när jag började träffa män efter att ha varit ensam ett tag, "ta nu inte första bästa utan var noga när du väljer...". Jag funderar på hur man ska bära sig åt för att få män att ställa upp på det här valet. Ska man göra som i skoaffären och ta fram några par snygga, några foträta och några från extraprishyllan, prova dem, titta i spegeln, knalla runt en stund och fundera på vilken du helst vill ha. Jag tror faktiskt inte att mannen jag prövade först skulle acceptera att vänta och se om det är honom jag väljer efter att ha prövat de andra.
Så det får väl vara så att Sverker Olofsson får klara sig utan mig som tittare. Han har så många som väljer på rätt sätt och tar noga reda på saker innan de handlar så han får klara sig utan mig!

Jag är en listig människa

Ja inte så som man kan tro. Jag skriver listor. Listor för allt möjligt. Den här veckan har jag semester. Semester bara för min egen skull. Då gäller det:

Tvätta bil ett in och utvändigt.

Tvätta bil två in och utvändigt.

Tvätta bil tre.... (skojade bara)

Städa speceriskåp.

Städa sopskåp.

Städa hyllorna i trappan med vackra saker. Flanellskiktet ska bort.

Köpa nya lampor.

Köpa impregnering till yngsta dotterns fjällkläder. (Kommer osökt att tänka på äldsta dotterns kommentar om lillasysters klädsel. Den lilla har en gång bestigit ett fjäll bärande på en liten röd handväska och går gärna klädd i högklackade pumps och minikjol. Den äldsta dottern bemötte sin mors funderingar om klädsel på fjället med en axelryckning "Det går säkert att få fast pumpsen på skidorna....")

Köpa blommor.

Tvätta fönster och byta gardiner.( Det slipper jag om det blir snöglopp.)

Visst låter det som en härlig vecka!

Muntrationerna har jag ännu inte listat. Däremot maten som ska ätas under veckan. Varje vecka när jag ska städa gör jag en lista på det som ska uträttas och med stor tillfredsställese stryker jag punkt efter punkt. Om jag uträttar något som inte står på listan skriver jag det och stryker för att se vad jag gjort och kunna upprepa det gång på gång så att maken verkligen begriper.

Nu har jag kommit till 879. Av bilnumren alltså. Jag inser att det går sakta och att jag förmodligen blir hundra år innan jag är på 001. Ibland försöker jag forcera genom att smyga runt på varuhusparkeringar och bilfirmor men det känns lite suspekt. Jag hade en ide om att man fick använda nummer som är specialskyltar i stil med "KRILLE" som jokrar, men det var inte ok enligt regelboken. Om du undrar vem som skrivit reglboken så kan jag meddela att författaren kallar sig kommunaltjänstemannen...

Män är barnsliga.

Jo, det bekräftar dom själva. Min man gillar muskelmaskiner. Inte såna som gör muskler utan liksom istället för muskler. Fyrhjuliga motorcyklar, terrängfordon av olika slag och den häftigaste bilen av alla, en Hummer. Han sitter och bläddrar längtansfullt i stiliga broschyrer och försöker övertyga mig om hur mycket bättre livet skulle bli om vi hade en sån. ”Visst” svarar jag med torr röst, ”men pengar, det kostar mycket pengar”…..
Han ser ut som om jag tagit hans dröm och slängt den i väggen. Och det har jag ju. Han brukar säga att män är alltid pojkar. Det är bara priset och storleken på leksakerna som varierar.
Och visst har han rätt. Både rätt i vad han säger och visst har han rätt att drömma.
Idag är det fredag och jag slutar tidigt på jobbet så jycken har fått en långpromenad och jag är klar med fredagsstädningen. Skön känsla. Jag intalar mig själv varje gång jag gör nåt trist som att städa eller tvätta att det är sista gången. Om jag bara gör klart det här så kommer det att vara rent och fint i hundra år. Förvisso ligger en och annan hårboll kvar dit dammsugaren inte nådde, men jag är nöjd ändå.
När jag snodde runt med dammsugaren kom jag på en briljant ide om hur man ska få män att dammsuga ihärdigt och inte släppa den ifrån sig.
Bygg en dammsugare med ljud, belysning och fjärrkontroll. Mannen kommer att sitta som förhäxad och lära sig att ta kurvor på två hjul och tänk när han lär sig att få den att ta sig uppför trappor.
Så skulle man ju kunna göra så att den gick att köra helt utan ljud. Då skulle han kunna få nöjet att låta dammsugaren smyga fram och putta på hustrun så hon kissar på sig av skräck.
Om det sen ändå börjar bli tråkigt skulle ju män kunna koppla ihop sig i nåt slags nätverk så de kan köra i varandras hem där de kan se den andres vardagsrum med hjälp av dataskärm och webbkamera. Kanske kan man dessutom förse dammsugaren med någon slags missiler att skjuta av så de kan leka att de är döda när de blir träffade. När jag var liten och vi lekte krig med killarna så ropade vi ”Du är död, ligg ner och räkna till hundra”….. Så man kanske får se maken ligga i soffan och räkna till hundra och under tiden far dammsugaren fram i farlig fart i vardagsrummet, styrd av en granne.

Snälla dammsugarfabrikanter, ta åtminstone mitt förslag under beaktande!

Ikväll är det ”slippa laga mat kväll”. Maken tar sig nog en hamburgare men döttrarna och jag är moderna och ska festa på sushi!
TACK TILL ALLA VÅRA ”NYA SVENSKAR” SOM LEENDE BAKAR PIZZA, STRIMLAR KEBAB OCH GÖR SUSHI SÅ MAN SLIPPER LAGA MAT VARENDA DAG!

Stighudar

Mina döttrar ska skida i fjällen. Det låter härligt. Lååååånga nedförslöp i lagom fart med solen i ansiktet. Men för att få åka neråt måste man ta sig upp. Två mil uppför på skidor med ryggsäck och motvind. Bakhalt. Men det finns visst en lösning säger döttrarna. Lösningen kallas stighudar. Dessa är vad jag förstått av ett pälsliknande material och effekten är visst som att handen inte glider bra när man klappar en häst åt fel håll. Klappar kanske är fel ord men jag kom inte på nåt bättre.

Jag ser framför mig hur man kan skrida värdigt med ryggsäcken på ryggen med ett leende uppför långa uppförslut. Och ännu bättre. Jag som inte åker nerför kan skrida värdigt nerför svarta pister.
Makligt med ett segervisst leende bland alla fartdårar!

Runda lår

Jag tycker egentligen att det är snyggt med fylliga lår. (På det kön jag själv tillhör.) Men. Men. Ett kliv upp på vågen talade om för mig att jag borde kanske inte gilla dem sååå mycket. Det var inte min avsikt att det skulle bli så här.
Jag undrar lite. Om jag varit en orm så hade det varit dax att ömsa skinn när det blev för litet. Men nu talar jag ju inte om skinn, för det tänjer sig, utan om jeans. Det är liksom ingen merit att bli större.
Jag önskar att jag var född tillkvinna i en primitiv stam någonstans som uppskattade rediga bakdelar. Jag kanske skulle få känna mig attraktiv och inte lida av ett evigt gnagande dåligt samvete över kilona. Det är ju häxjakt på kilon. Förresten läste jag någonstans en fömildrande benämning på dessa och det var "energidepåer". Som reservdunkar. Och det uppfattas ju som positivt. Bra att ha. Nu menar jag inte sjukligt fet utan så där lagom. Jag kan tex klara en promenad på dryga milen eller ett medeljympapass på Friskis utan att dö så formen är nog hygglig. Men ändå. För fet.
Färdigdeppat?
Nja?
Ta en prommis med jycken ikväll på fem km?
Ja!
Vådan av att försöka hålla in och äta lite till lunch är en bulomisk rusning när jag kommer hem. En bulomisk rusning är ett varv hemma på jakt efter ätbara saker. Det finns sällan godsaker hemma utan man får veva i sig det man hittar. Bitar av knäckebröd. Cornflakes direkt ur paketet. Russin. Banan. Har man tur finns det riskakor. Och den här typen av bulomi innehåller inte inslaget med kräkningar.
Och så är det fredagsvinet. Hur många kalorier innehåller det? Jag såg på TV om anorektiker som gav varandra en massa tips jag inte begriper, men det var ett att ta fasta på. Om man dricker vodka får man i sig mesta möjliga mängd alkohol i förhållande till antalet kalorier.
Så livet är kanske värt att leva ändå!

Rullator

En kamrat med dåliga ben berättade att hennes doktor föreslagit en rullator som stöd istället för krycka som ger värk i armen. Min kamrat är nu alltför pipinett för att nedlåta sig till detta men det är ett stort antal äldre damer som inte är pipinetta.
Från att ha varit lätt okullstjälpbara hjälpbehövande käppanvändare förvandlas de till stridsdugliga tanter. Man kan se små grupper av dem sittande på sitsen som finns på rullatorn utanför vårdcentralen vid en solig vägg och språka viktigheter med likasinnade.
Och ve den som försöker ta sig förbi dem i affären. Då står hänger varukorgen på rullen och de kan närsynt granska varje kupong i jakt på billig mat.

Men jag tycker trots att jag låter ironisk att det verkar vara ett fantastiskt stöd i tillvaron. Tänk vad många som slipper vara beroende av andra för att klara sig. Mindre trasiga lårbenshalsar och långa vårdtider. Hurra för "fästmän" av metall till dem som behöver. Givetvis herrar oxå!

Diskbänken

Jag funderar på det här med bänkarna i köket. När jag kommer hem till andra så är det undanplockat och blankt. Jag plockar oxå men det är tydligt att jag inte plockar bort utan någon annan stans. Hit och dit förmodligen. Det blir så lite plats på mina bänkar om jag mot förmodan skulle få för mig att baka eller så. Jag tittade på bänken bredvid spisen i morse. Nu vill jag ha hjälp. Det ärr minst fem saker som inte hör hemma där:

1Läsglasögon.

2Stort kuvert som är använt men bra att ha.

3Matberedare.

4Olja, vinäger, soja etc.

5Mässingsringar.

6Stickmönster på sockor.

7Ljusbricka.

8Nagelfil.

9Handduk.

10Anteckningsbok.

11Stavmixer.



Och ändå är jag ingen särskilt skräpig människa. Jag städar en gång i veckan och tycker nog att jag håller en acceptabel nivå på hemordningen så det måste vara djuret som kånkar upp alla konstiga saker som borde bo i ett skåp eller så. Jag får ta hit "mannen som talar med hundar" för att få ordning på det här.

Dagens nummer. Jag har hittat 882.

Bakterier

Det är mycket reklam på tv om saker som tar bort bakterier. Jag tror att jag vet att bakterier heter nåt i stil med germs på engelska. En gång var jag och min syster på kort husmorssemester, en tripp till Rusta eller liknande, där finns det flaskor med rengöringsmedel från utlandet och när vi upptäckte att det var bra mot något som hette germs var det kört. Vi började jiddra om vad germs kunde vara och hur de såg ut.

Nu kan man ofta se animerade snuttar med små bobbor som antingen är germs, då ser de ondskefulla ut, eller så är de bra för magen och då ser de snälla ut. Ibland föreställer bobborna ont. Man kan se det onda och sen nya bobbor som anfaller när man smetar på en kräm med anti-ont-salva. Det finns en liten charmig grön bobba som är ett känt diskmedel. Det ger mjuka händer, vita tänder, snälla barn och en skinade ren disk. Vad mer kan en kvinna begära?

Jo kanske ett bakteriefritt hem. Men då är det dessa bakterier som ska vara bra för magen. Tänk om de kommer till skada. Om jag i ett obevakat ögonblick tar mig en slurk ur en flaska mot germs....

Förresten undrar jag om bakterier och baciller är samma sak. Baciller låter mest bara som om de finns i snor. Man vill ju inte verka dum och använda fel ord.

Hinner inte mer nu!

Ifred en stund

Har ännu inte hittat 882. Sökandet går trögt emellanåt.

Slutade tidigt idag efter att ha velat slänga ett och ett annat i väggen på jobbet. Egentligen inte annat än att jag var lättirriterad och att vissa saker som ska förenkla livet har motsatt effekt.
Innan vi var datoriserade var livet annorlunda. Man ringde till SJ, numret stod i katalogen, åkte till Centralen och hämtade biljetten i god tid före resan. Damerna eller herrarna som tog emot bokningen föreslog restider och hur jag skulle åka. Nu ska jag VÄLJA SJÄLV OCH DET ÄR SVÅRT.
Påminn mig inte om telefonköer det var ingenting jämfört med detta. Klicka hit och klicka dit. Och då är det ju ändå bara ett bolag som kör tåg från Stockholms central tror jag. När man ska boka flyg finns det hur många förtetag som helst. Jag gav upp snabbt.
Förresten är det inte bra för miljön att flyga. Eller för själen. Det går för fort. Man hinner inte förstå vad som händer. Från ett snöigt Arlanda till ett Soligt Aten med täckjackan under armen, men det är klart, vana resenärer vet ju hur saker går till och har en specialjacka i en specialväska till såna här tillfällen. Jag är inte sån. Jag var den enda småbarnsmamman som köpte glass till sina barn och aldrig hade med mig hushållspapper eller våtservetter under vagnen. Jag tittade förvånat på när glassen rann nerför armarna på de små och räddade situationen genom att äta upp glassen åt dem.
Barnen har trots detta vuxit upp och är på väg att bli samhällsnyttiga medborgare.

Så var det en ska som slog mig idag. Jag känner mig nästan lite lycklig och tillfreds. Vad ska det bli av detta? Mamma sa alltid att om "man skrattar på morgonen gråter man innan kvällen" så att vara lycklig verkar farligt. Jag som levt en stor del av livet i en behagfull melankoli. Väl medveten om att det blir nog värre sen. Så det är väl bäst att akta sig. Inte vara för glad.
Men ändå. Jag gick en långpromenad med jycken på eftermiddagen och solen sken och det var skönt. Jag slog ner rumpan på en sten och vände ansiktet mot solen och låtsades att jag var en Tussilago. Vilken tur förresten att jag inte är alltför noga med att likna originalet för då hade jag oblygt vänt mina fortplantningsorgan mot solen!

Som hastigast. Jag blev störd....

Måndag nya tankar.

Har startat upp en sån här modern sak och ska se om den dämpar min skrivklåda.

Vägen till jobbet ger tid att tänka. Viktiga saker. Som på bilnummer. Jag samlar på bilnummer. Inga bokstäver utan nummer rakt av. I ordning. Började på 999 och går neråt. Efter nästan ett år har jag kommit till 882. Det går inte så fort. Jag har kört några parallella serier som är klara. Ex 123, 234, 345, 456.... Eller 111, 222, 333.... Det är bekymrande att siffran 0 finns. Den finns i början och slutet men mig veterligen finns inte 000. Vet du?