"bäst före datum"

Jag tror inte det är sant. Här har jag suttit och knåpat hur länge som helst och så lyckades jag radera allt....
Jag gör ett nytt försök men det kommer att bli både tråkigt och värdelöst. (Läs det inte).

Bästföredatum är en ständigt pågående diskussion mellan maken och mig. Jag sitter vid frukostbordet och frågar "var är osten"? "Den har gått ut" svarar maken.

VADDÅ GÅTT UT? PÅ PROMENAD ELLER???

Jag har försökt förklara att det heter "bäst före datum" inte "dödligt efter datum". Jag har faktiskt gått på lanhushållsskola. Där lärde man sig att knäcka ägg i ett glas och titta och lukta på dem. Smaka och lukta på mjölken och våga lita på sina sinnen. Nu är människor alltså inte vid "sina sinnens fulla bruk" längre för de vågar inte lita på sin förmåga att bedöma om mjölken går att dricka. Människor förr i tiden skulle ha dött av svält om de inte vågade lita på sina kunskaper. Visserligen strök väl en och en annan med men jag tror nästan att det är lika många som dör av cancer av bekämpningsmedel och konserveringsmedel.

Vi vågar köra bil i 150 km/tim men inte dricka sur mjölk.

150km/tim är för fort.
Till och med 50km/tim är för fort.
Jag var ute och tog en lång härlig promenad med djuret nyss och det var ljuvligt. Våren har kommit. Tonåringar som grillade korv, körde moppe och spelade boll vid Rudan. Jätteskönt. Och jag hann begripa allt jag passerade. Vi färdas så himla fort. Som om det vore roligare ju längre bort man kom. Krypa in i ett flygplan och tassa ut på andra sidan jorden med jetlag och vara blase på det gamla vanliga. Där är jag lite kärringen mot strömmen. Dels förstör alla billiga flygresor miljön. Dels tror jag inte att man blir lycklig av att komma till Thailand om man inte är lycklig hemma. Förretsten är nog miljöförstöringen det som stör mig mest med långresor, vi köper kravmärkt men sabbar massor bara med behov av omväxling.

När jag var ung hade jag en favorit visa med Monica Thörnell. Den gick nånting i stil med "Eva britta karin katarina humledumlefaster är jag. Jag har varit i Indien och Kina far nog till Sahara en dag. Hela världen runt har jag farit. Till Moskva Köpenhamn och Berlin. Men aldrig utom dörren jag varit. För jag reser i fantasin...." Det är väl jag i ett nötskal. Ute är jag nästan jämt. Men sällan på långa resor. Jag läser och tittar en del på tv och tycker att jag har sett massor. Och förresten. Du kanske vet hur friterad bläckfisk smakar i Grekland.

Men vet du hur en myr doftar en kväll i april?

Varför har man en blogg? (Jag tankar mina tankar med tankar)

Jag vet inte varför andra har en och jag är inte helt på det klara med varför jag bloggar själv. Men det är så kul att skriva. En del tankar som ploppar upp som man vill dela med sig till andra kruxet är ju bara om det finns någon som läser. Men jag skriver rätt ut i cyberrymden och hoppas att det är någon där. Det finns ju något gammalt ordspråk som lyder "Den som ropar i skogen, han får svar" eller nåt liknande. Så jag hoppas att någon läser.
Förresten frågade jag maken häromdagen om han läser min blogg, han svarade "Jag lyssnar ju på dig hela dagarna jag orkar inte läsa oxå"....

Jag har en ide om varför jag är så förtjust i att prata och det är helt enkelt så att jag har så förbajat svårt att lyssna. Inte för att jag inte vill lyssna men jag hör så uselt så att lyssna kräver mer kraft än vad jag har att tillgå. Men jag är bra på att läsa. Högen av lästa pocketböcker har nått oroväckande höjd på mitt nattygsbord. Snälla nån ta hit en billig städerska och bringa ordning !

Jag har iofs gjort en insats som billig städerska för en stund sen. Jag väntade på att datorn skulle komma igång. Min dator här i hemmet lider inte bara av något virus utan verkar ha en mycket tråkig, långsamt dödlig åkomma. Det tar en kvart att starta upp den tio minuter att komma ut i rymden trots bredband. Det är något som är fel härinne och jag kan inte göra något åt det. Datorn är inte såååå gammal och det borde gå att få den lite piggare men jag kan inte. Hur eller hur så dammade jag hörnan datorn står i medan jag väntade på att den skulle bli klar och sorterade högar med gud vet vad så de ser fina ut.

Jag har ledigt idag och har inte någon plan för dagen mer än att jycken ska ha sitt och vädret ser hyggligt ut så det blir väl några kilometer i skogen. Frukosten har avnjutits i soffan och jycken fick några skivor kalkon som blivit över så livet känns rätt bra.

Förresten har jag funderat lite på det där med nödvändigheten av nyheter. Min man kan inte klara sig utan nyheter. Jag klarar mig bra. Jag mår inte ett dugg bättre av att veta hur många som svälter ihjäl i Afrika och hur många som dött i kriget i Irak eller huruvida en stackars sliten politiker som klappat ihop med alkoholproblem har stöttats av sitt parti eller inte. Det är inte så att jag inte bryr mig. Tvärtom. Jag känner ett jättesamvete för miljöförstöring, krig och orättvisor men jag tror inte att det hjälper att jag mår dåligt av det. Jag lägger hellre en slant i bössan till frälsis, rädda barnen eller nåt annat och hoppas att det kommer till någon nytta. En del säger att det inte är någon ide att lägga pengar men jag vill tro det.
Jag vill tro att det går att påverka i det lilla och att det är en ide med att le mot sin nästa!

Om vi nu alla går ut och ler mot tio personer som i sin tur ler mot tio som i sin tur.... Ja, då är vi snabbt uppe i tusentals som fått ett leende idag och då kommer de att må bättre och göra bra saker, eller hur!!!!

Yoga

Jag har börjat med Yoga. Lite smått... Väldigt lite om jag ska vara sanningsenlig och det ska man ju. Jag har iallafall köpt en bok. Och läst halva inledningen och känt hur bra det känns. Jag känner att det här kommer att bli så himla rätt. Jag liksom försjönk i ett djupt lugn redan efter en sida. Först kändes det luddigt och svårbegripligt men så snart jag fått på mig läsglasögonen så klarnade det. Jag kommer nog snart stå hopskruvad och samtidigt avspänd i ett hörn och andas lugnt. Jag tycker redan nu att jag fått kläm på andningen. Ut. In. Ut. In. osv. Känns inte så svårt så det här ska jag nog greja.
Jag brukar försöka hålla mig i form och är faktiskt ganska ihärdig. Hallå! Skratta inte det är för en gångs skull sant. Jag har lyft skrot, tränat qi-gong, promenerat och jympat på Friskis och Svettis. Ett par gånger i veckan faktiskt. Sista åren har det varit Friskis men just nu har jag en Friskissvacka. Jycken får långa rundor och då räcker jag liksom inte till för mig själv eller hur man ska uttrycka det. Men en egen bok om yoga känns fint. Jag behöver nog komplettera promenaderna med andlig träning.

Nu till dagens fundering; Vad är fästingar bra för?

Mig veterligen så är det ingen som äter dem (inte gråsuggor heller?) och ingen som mår bra av dem så vad fyller de för funktion?

Vår skapare eller om det nu är evolutionen eller DNA som gjort oss och allt annat har ju nåt slags ide, men inte med fästingar vad jag vet. Allt hänger ju liksom ihop med gräs som växer. Kryp som äter av gräset. Nåt större som äter av krypen och som i sin tur gödslar för nytt gräs osv. Men fästingar är iallafall vad jag vet ingen som äter. De är nästan lika bedrövliga som oss människor som vår planet skulle klara sig bättre utan!

Vårbrasa

Inget speciellt kul att skriva om just nu men man får väl försöka varmskriva och se om det blir bättre.

Veckan som gick har varit bra. Konferens i Växjö tog på krafterna. Inte på det sätt som många tänker när man säger konferens med tjoflöjt nattetid. Vi lyckades ordna sömnbrist utan utsvävningar. Om man planerar att ta ett tåg från Stockholms central som går 05,20 så ska man tänka på följande:

*Det går inget pendeltåg som passar.

*Du får ställa klockan på 03,20.

*Du kommer inte att kunna sova för du vet att klockan ringer okristligt tidigt.

*Centralen är inte öppen när du väl tagit dig dit, du får vänta utanför tillsammans med de sista redigt druckna som ännu inte tagit sig hem från krogen.

*När centralen har öppnat finns inget att köpa och vad annat finns att göra på cenralen.

Om man inte tänker på allt det där sså blir det en dryg dag innan klockan är 24,00 och man landat i hotellsängen för att komma igång med en ny arbetsdag som börjar 08,00. Hemma i huset 22,00. Tufft för en medelålders dam som behöver sin törnrosaslummer.

Fredag em bjöd inte på sushi ,men en del dammsugning och man får väl anse att det är tingens ordning. Lördag långpromenad med kompis och jycke och sen på söndagen började det äntligen likna något! Lite drag!

Maken hade vidtalat döttrarna om hjälp med eldning av ris. Man får ju inte elda när man vill och det är väl bra att det finns något som begränsar oss pyromaner. Duggregn, mulet och ingen vind begränsar oxå eldens spridning. Men skam den som ger sig. Det ska brinna. Torr ved, tidningspapper och en skvätt scoutvatten sätter fart på brasan. Vi släpade slibbiga pinnar och kastade på elden. Pinnar i olika faser av förruttnelse varav jag vill påstå att de första är de mest angenäma. Det är ändå ganska fascinerande att se vad som händer och hur många konstiga svaampar eller vad det kan vara som kan samverka för att stubben ska "bli mull tilbaka". (Min bror påstår att gråsuggor på något sätt är släkt med kräftor och när man k0kar kräftor blir de vackert röda så kanske blir gråsuggor rosa?? Men jag tycker inte att det ser så lockande ut.)

Vi jobbade på med vår uråldriga gärning, jag tror nog att våra forntida nordbor gjorde sig ett rejält bål på våren, och timmarna gick i blötan. Runt bålet blev så upptrampat så man gick till anklarna i vatten och risken att det skulle bli gräsbrand fanns inte. Vi hade besämt oss för att grilla korv och så skedde i regnet. Elden var så varm att man kunde inte stå nära utan en tre meter lång grillpinne, (tro mig jag prövade och jag har vare sig ögonfransar eller lugg längre) och en tre meter lång grillpinne är ganska svajig så en och annan korv blev offer till eldguden. Yngsta dotterns kamrat vaar bussig och hjälpte till och hon äter inte kött utan grillade falafel och haloumiost. Såg kul ut när osten segade ner i elden.

Djuret njöt av alla som snällt bjöd på korv och orkade inte ens titta på korv till slut men då kom hans lille promenadkompis och hälsade på och hade fräckheten att nosa i korgen där korven låg och då small det. Så blotet erbjöd visserligen inget blod men en och annan hårtuss och skrikande damer som höll kombattanterna i svansarna.

Jag roar mig med att presentera en bild på hundkompisen (en solig dag) som inte har nåt hål i skinnet trots ett uppfriskande slagsmål!

Eftertankens kranka blekhet

Ett bra uttryck för ett trist tillstånd. När ska man lära sig? Hur många misstag måste man göra lära sig? Det där med hur många grodor man måste kyssa innan man hittar en prins, ja prinsen har jag hittat så grodorna slipper jag, men allt annat dumt. Trevlig kväll hos grannar tex. Kanonkul med karaoke och lite dans och tyvärr i överkant med alkohol. Vissa gånger flyger förståndet sin kos och partymyran flyttar in. Men å andra sidan vem bestämmer "priset" på en rolig kväll, det är jobbigt att vara förståndig jämt.

(En liten rolig historia som är alldeles sann; En av döttrarna frågade mig "mamma var kommer karaoke ifrån?" Jag svarade "det är väl en fluga från Japan." Dottern frågade samma sak en gång till och fick samma svar av mig. Hon blev märkbart irriterad på sin döva mamma som alltid hör fel och fräste "mamma jag pratar inte om insekter, jag frågade om karaoke!!!!"

Jag visste inte att uttrycket att något är en fluga inte används längre!)

Nu till en sak jag tänkt rätt mycket på; KLIMAKTERIET.

Hur kul låter det på en skala?

Jag har provat mig igenom en massa ord som beskriver denna fas i livet; MENOPAUS, ÖVERGÅNGSÅLDER. Allt låter rätt trist. Men om man slår upp orden i en ordlista så känns det genast bättre.

Klimakterium. Kan härledas till klimax och mig veterligen är klimax en höjdpunkt och om klimakteriet är livets höjdpunkt så är det ju toppen!

Menopaus. Betyder månad och paus rätt och slätt. Ledig en hel månad? Nej, inte riktigt men man får slippa de månatliga besvären och det känns ju bra!

Övergångsålder. En övergång från en fas i livet till en annan. Toppen! Man vill väl alltid vara stadd i förändring, vem vill stagnera?

Jag trivs faktiskt rätt bra med den person jag håller på att bli. Visserligen innebär det en del svettiga stunder men man blir svettig när man tränar också och det är ju positivt! Jag har inga småbarn att passa. Jag har slutat (nästan) att vara bekymrad om vad folk tycker om mig. Jag vet vad jag kan och vad jag inte kan (dricka lagom...... hmmmm...) Jag vet vilka kläder jag gillar och vilka färger och köper det jag vill utan att tänka en tanke på mode. Jag vågar tala inför människor jag aldrig sett och ha en åsikt om saker. Jag vågar ekänna att jag gjort fel. Kort sagt jag gillar nog att byta fas i livet. Jag kan vara en grinig Pitbullkärring när jag har lust och jaga människor som kastar sopor på vår väg och jaga bort moppeungar från elljusspåret. Jag har fått mer MOD!

Nu är det strax dax att stänga burken för kvällen men först en snabb resume´ av helgen med lite bilder.

Fredag slutar jag tidigt och när jag kom hem överraskade döttrarna sin mor med att ha målat en vägg på vårt jättelika uthus som maken bygger (mer om det en annan gång) och bordet var dukat med egenhändigt tillverkad sushi.

På lördagen kom en kompis och hennes jycke och vi tog en härlig långpromenad i det fina vädret. (Djuret ligger bredvid och tjatar om att jag ska skriva mer om hans polare men det får bli en annan gång). Här försöker min kompis tricket som "mannen som talar med hundar" får att se så lätt ut i TV. Promenera avspänt med två måttligt uppfostrade dragvilliga jyckar....

När vi kom hem hade döttrarna tillverkat den här underbara maskeraddräkten som föreställer "Ekorre i korkek"

Då måste man trots dagens åkomma anse att helgen varit lyckad!