Varför har man en blogg? (Jag tankar mina tankar med tankar)

Jag vet inte varför andra har en och jag är inte helt på det klara med varför jag bloggar själv. Men det är så kul att skriva. En del tankar som ploppar upp som man vill dela med sig till andra kruxet är ju bara om det finns någon som läser. Men jag skriver rätt ut i cyberrymden och hoppas att det är någon där. Det finns ju något gammalt ordspråk som lyder "Den som ropar i skogen, han får svar" eller nåt liknande. Så jag hoppas att någon läser.
Förresten frågade jag maken häromdagen om han läser min blogg, han svarade "Jag lyssnar ju på dig hela dagarna jag orkar inte läsa oxå"....

Jag har en ide om varför jag är så förtjust i att prata och det är helt enkelt så att jag har så förbajat svårt att lyssna. Inte för att jag inte vill lyssna men jag hör så uselt så att lyssna kräver mer kraft än vad jag har att tillgå. Men jag är bra på att läsa. Högen av lästa pocketböcker har nått oroväckande höjd på mitt nattygsbord. Snälla nån ta hit en billig städerska och bringa ordning !

Jag har iofs gjort en insats som billig städerska för en stund sen. Jag väntade på att datorn skulle komma igång. Min dator här i hemmet lider inte bara av något virus utan verkar ha en mycket tråkig, långsamt dödlig åkomma. Det tar en kvart att starta upp den tio minuter att komma ut i rymden trots bredband. Det är något som är fel härinne och jag kan inte göra något åt det. Datorn är inte såååå gammal och det borde gå att få den lite piggare men jag kan inte. Hur eller hur så dammade jag hörnan datorn står i medan jag väntade på att den skulle bli klar och sorterade högar med gud vet vad så de ser fina ut.

Jag har ledigt idag och har inte någon plan för dagen mer än att jycken ska ha sitt och vädret ser hyggligt ut så det blir väl några kilometer i skogen. Frukosten har avnjutits i soffan och jycken fick några skivor kalkon som blivit över så livet känns rätt bra.

Förresten har jag funderat lite på det där med nödvändigheten av nyheter. Min man kan inte klara sig utan nyheter. Jag klarar mig bra. Jag mår inte ett dugg bättre av att veta hur många som svälter ihjäl i Afrika och hur många som dött i kriget i Irak eller huruvida en stackars sliten politiker som klappat ihop med alkoholproblem har stöttats av sitt parti eller inte. Det är inte så att jag inte bryr mig. Tvärtom. Jag känner ett jättesamvete för miljöförstöring, krig och orättvisor men jag tror inte att det hjälper att jag mår dåligt av det. Jag lägger hellre en slant i bössan till frälsis, rädda barnen eller nåt annat och hoppas att det kommer till någon nytta. En del säger att det inte är någon ide att lägga pengar men jag vill tro det.
Jag vill tro att det går att påverka i det lilla och att det är en ide med att le mot sin nästa!

Om vi nu alla går ut och ler mot tio personer som i sin tur ler mot tio som i sin tur.... Ja, då är vi snabbt uppe i tusentals som fått ett leende idag och då kommer de att må bättre och göra bra saker, eller hur!!!!