söndag 11 maj 2008

Solidaritetsrörelse för män

När jag var barn var det eländigt för män att bli skalliga. Det var i det närmaste ansett som oanständigt att blotta skulten. det var bara Yul Brünner och Kojak som stoltserade med kala hjässor. I tidningarna fanns mängder av annonser för toupéer för män som såge helt naturliga ut. Povel Ramel var väl ett undantag men han hade alltid något slags huvudbonad vad jag minns.
Men nu har massor av män i olika åldrar börjat stoltsera med kalt eller rakat huvud. Det började med skinnskallar men nu är det alla möjliga skallar som blänker i solen.

EN FÖR ALLA ALLA FÖR EN!

I övrigt har de sista veckorna varit sega och utan att säga för mycket, slemmiga och hostiga.

Valborg var vi hos vänner och tog en tripp i regnet och tittade på elden och lyssnade på sången. Det var en liten frusen kör och en rätt futtig brasa men ändock en tradition. Polisen plockade ölburkar av generade tonåringar som inte lyckades vara något annat än fel. De var på fel ställe. Inget rajraj där inte. Tvåtusen barnvagnar och en och annan medelålders dam med rödvinsblanka ögon.

Resten av den långhelgen tillbringade jag i sängen trist som tusan. Sen har jag kraxat och låtit som "gojan polly" men plikttroget arbetat.

Pingsten är hänryckningen tid och nog har det funnits anledning att bli hänryckt. Sommarvärme och strålande sol. Jobbat som en besatt med att få vårstädningen klar och verandan fin. Men nu är det fejat och städat och verandan är foin och utemöbeln är oljad och jag kaan bara njuta av resten av helgen. Klockan är nu 19,47 och det är söndag kväll....