Tjänstvillig

Min mamma sa alltid att jag inte var tjänstvillig. Som för att råda bot på det så försöker jag vara motsatsen. Jag vill gärna ligga på plus hos människor. Inte för att de ska vara skylidiga mig något utan för att de ska förstå hur snäll och tjänstvillig jag är. Jag är något slags berömnarkoman. Jag älskar att höra hur snäll och duktig jag är. Men ibland går jag till överdrift. Jag gör tjänster ingen vill ha utan offren blir mest besvärade. Lite Tati kanske.

Men jag tror jag får leva med den bristen hos mig själv för jag gillar ändå att vara snäll.

Har glömt berätta att jag varit på bröllop. Min älskade lillasyster gifte sig med sin sambo efter sexton?? års förlovning och två barn.

Det tycks råda lite bröllopsyra nu. Jag har läst om det i i tidningen. Men ändå är det många som inte "vill binda sig" trots att de har bil, båt, barn tillsammans. Lite skumt på nåt vis. Jag brukar aldrig fundera länge innan jag beslutar mig för saker och tänker sällan igenom vilka komplikationer en sak kommer att kunna innebära eller vilket märke av tvättmaskin som fått bäst i "Råd och Rön". Jag borde nog fundera ibalnd men jag hoppar i regel över det och köper det som kommer i min väg. Men det funkar rätt hyfsat det oxå. En del är så rädda för att det ska bli fel att de aldrig vågar ta beslut. Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder "Den som väntar för länge på att ta nästa steg kan bli stående på ett ben i resten av livet". Det gäller inte mig. Jag klapmar i regel fram som en glad idiot i regnväder.

Midsommaren har oxå passerat. Några småbarnsfamiljer i vår by har hittat på ett trevligt koncept och vi hade en rolig dag med lagom av allt utom knott. Vi har inga småttisar men det känns ok att hänga på. Man kan välja sida av bordet så man sitter på ett bra ställe och man kan gulla med nån liten en lagom stund och återbörda dem när de luktar eller skriker.

På tal om småttisar och skrik så lyckades jag rätt fint som barnvakt igår. Jag lyckades skrämma en liten med monster, fixa ett rejält skrapsår på barnets ben, inte hålla koll på valpen tillräckligt så att valpen lekte våldsamt med det gråtande barnet när jag just jagat bort samma valp ur min nytömda kompost. Inte roligt för en liten människa på typ 13 kg att bli använd som leksak av en 20 kg livlig valp... Måste barnvakter tänka och handla klokt?

a href="http://bp3.blogger.com/_tTo2acpiRMk/SGZ0VsXlTsI/AAAAAAAAABs/n0bAIkPvA0U/s1600-h/P6260044.JPG">

Båda jyckarna har försökt att driva mig till vansinne de senaste dagarna. Men mitt tålamod är stort. Den stora lägger sig i vår, inte helt tomma, damm för att bada. Det som finns i dammen är bara riktigt tjock lera. Den går inte att få bort med en vanlig trädgårdsslang ur en lurvig hunds päls. Jag hade i ett ögonbick av vansinne bestämt mig för att komposten med hushållsavfall ska tömmas och köras ut i skogen för att förvandlas från en stinkande smet till bördig mylla och skred till verket i lämlig klädsel besående av sandaler, linne och kortbyxor. Jag öste och häpnade över hur många livsformer som finns i en kompost och hur de luktar. Förmodligen borde en riktigt skött kompost inte vara så äcklig men det förvandlas i alla fall från matavfall till något annat. De undre lagren var rätt ok men det som inte legat så länge var minst sagt läbbigt. Jag vet att det är meningen att man ska krafsa ut smörjan underifrån i en liten lucka på sidan men jag ansåg att den skulle tömmas helt. Valpen som lider av en oerhörd hunger luckades forcera sitt fängelse (staketet runt tomten är inte klart än) och glufsde i sig allt han kom åt. Snacka om förädling av materialet! Jag fattar inte att han inte blir sjuk men det blev han inte. Dock har han fått en avmaskningskur.

Dagen fick avslutas med den lilles första dopp i sjön.

Semester

Tillbaka på banan.
Jag har varit oförlåtligt slarvig jag vet. Lagt tid och energi på allt annat än att skriva. Men nu öppnar sig möjligheternas tid, jag har semester. Min äkta hälft arbetar hela sommaren och jag får roa mig bäst jag kan. Men det känns rätt ok. Jag har nämligen blivit medelålders småbarnsmamma. Jag måste säga att det var inte planerat vid min ålder men ibland griper högre makter in.
Han väger omkring 18 kilo. Äter allt. Springer fort men vingligt på alla fyra. Har jättefötter och är rätt luden. Balder har fått en liten styvbror. Tiwaz har flyttat in. Han hade liksom blivit över och uppfödaren tyckte väl att vi kunde ha en till och det var inte så svårt att övertala oss.
Han är drygt fyra månader och håller oss sysselsatta.

Den yngsta dottern lämnar hemmet om en dryg månad. Den äldsta ska studera utomlands ett år och lillsyrran får låna lägenheten. Konstigt att avsluta den här delen av moderskapet. Nu ska hon få ta hand om sig själv. Kommer hon att äta näringsriktigt? Betala sina räkningar och sköta sin ekonomi? Tvätta, städa diska och allt annat kul som hör vuxenlivet till?
Absolut.
Frågan är bara vem jag ska babbla med. Maken spikar mesta delen av tiden och jyckarna har sällan intressant samhällsinformation att komma med. Maken skiljer inte på skvaller och samhällsinformation. Han fattar inte vikten av att hålla koll på vem som gör vad med vem etc. Om jag tex skulle bli vittne till något brott så kan det vara bra om jag sett och hållit reda på viktiga saker. Åter till detta vid något senare tillfälle.

Nu till dagens stora händelse:
En tripp till Outleten i Barkarby?
Nej, det var ok men inte mer.
IKEA?
Nej, visserligen en extrasäng rikare, men inte det heller.
Jo, jag har en väninna som jag känt sen jag var omkring 10-11. Eller nåt ditåt. Då hade hon sällskap med min äldste bror men vi har på ett eller annat sätt hållit kontakten trots att det tog slut med min bror för hundra år sen. Det var nu min tur att skriva men tiden har bara gått och jag har väl känt att jag borde, men inte kommit till skott. Men nu ringde telefonen och vi pratade utan problem bort en timme. Maken satt stoiskt i soffan utan att trycka på tv:n. Jag hör nämligen bara i en telefon i huset och den finns i detta rum. Han satt och halvsov och fick höra oss gå igenom livet.
Tack M för att du lyfte luren!

Vi talade bla om moderskapet och att jag utan att mena att låta elak inte riktigt tror att min mamma tyckte det var kul att vara mamma. Men det tycker jag. Och varför man ändå förhoppningsvis skaffar sig andra förebilder om hur man kan vara när man är mamma. En av mina stora idoler var M:s mamma N som jag visserligen inte träffade så många gånger men som gjorde starkt intryck på mig. Hon var glad för sina sju barn och tackade dem varje kväll för att de var så snälla och goa!
Det blev som en självuppfyllande profetsia och de blev snälla. M har också varit en sån mamma som skrivit kilometer med brev och berättat roliga saker om sina snälla barn. Hon har också varit en mammaförebild för mig.

Jag ska inte ta ifrån min mamma alla goda egenskaper för hon var suverän när man var sjuk. Man fick ligga i soffan eller i sängen och man hörde henne stöka runt i huset. Man var trygg och fick kanske en serietidning och nåt gott om hon gick till affären. Jag minns att det var en höjdare.
Nu ska jag strax göra kväll och ta sista turen med djuren.God natt och sov gott!