Semester

Tillbaka på banan.
Jag har varit oförlåtligt slarvig jag vet. Lagt tid och energi på allt annat än att skriva. Men nu öppnar sig möjligheternas tid, jag har semester. Min äkta hälft arbetar hela sommaren och jag får roa mig bäst jag kan. Men det känns rätt ok. Jag har nämligen blivit medelålders småbarnsmamma. Jag måste säga att det var inte planerat vid min ålder men ibland griper högre makter in.
Han väger omkring 18 kilo. Äter allt. Springer fort men vingligt på alla fyra. Har jättefötter och är rätt luden. Balder har fått en liten styvbror. Tiwaz har flyttat in. Han hade liksom blivit över och uppfödaren tyckte väl att vi kunde ha en till och det var inte så svårt att övertala oss.
Han är drygt fyra månader och håller oss sysselsatta.

Den yngsta dottern lämnar hemmet om en dryg månad. Den äldsta ska studera utomlands ett år och lillsyrran får låna lägenheten. Konstigt att avsluta den här delen av moderskapet. Nu ska hon få ta hand om sig själv. Kommer hon att äta näringsriktigt? Betala sina räkningar och sköta sin ekonomi? Tvätta, städa diska och allt annat kul som hör vuxenlivet till?
Absolut.
Frågan är bara vem jag ska babbla med. Maken spikar mesta delen av tiden och jyckarna har sällan intressant samhällsinformation att komma med. Maken skiljer inte på skvaller och samhällsinformation. Han fattar inte vikten av att hålla koll på vem som gör vad med vem etc. Om jag tex skulle bli vittne till något brott så kan det vara bra om jag sett och hållit reda på viktiga saker. Åter till detta vid något senare tillfälle.

Nu till dagens stora händelse:
En tripp till Outleten i Barkarby?
Nej, det var ok men inte mer.
IKEA?
Nej, visserligen en extrasäng rikare, men inte det heller.
Jo, jag har en väninna som jag känt sen jag var omkring 10-11. Eller nåt ditåt. Då hade hon sällskap med min äldste bror men vi har på ett eller annat sätt hållit kontakten trots att det tog slut med min bror för hundra år sen. Det var nu min tur att skriva men tiden har bara gått och jag har väl känt att jag borde, men inte kommit till skott. Men nu ringde telefonen och vi pratade utan problem bort en timme. Maken satt stoiskt i soffan utan att trycka på tv:n. Jag hör nämligen bara i en telefon i huset och den finns i detta rum. Han satt och halvsov och fick höra oss gå igenom livet.
Tack M för att du lyfte luren!

Vi talade bla om moderskapet och att jag utan att mena att låta elak inte riktigt tror att min mamma tyckte det var kul att vara mamma. Men det tycker jag. Och varför man ändå förhoppningsvis skaffar sig andra förebilder om hur man kan vara när man är mamma. En av mina stora idoler var M:s mamma N som jag visserligen inte träffade så många gånger men som gjorde starkt intryck på mig. Hon var glad för sina sju barn och tackade dem varje kväll för att de var så snälla och goa!
Det blev som en självuppfyllande profetsia och de blev snälla. M har också varit en sån mamma som skrivit kilometer med brev och berättat roliga saker om sina snälla barn. Hon har också varit en mammaförebild för mig.

Jag ska inte ta ifrån min mamma alla goda egenskaper för hon var suverän när man var sjuk. Man fick ligga i soffan eller i sängen och man hörde henne stöka runt i huset. Man var trygg och fick kanske en serietidning och nåt gott om hon gick till affären. Jag minns att det var en höjdare.
Nu ska jag strax göra kväll och ta sista turen med djuren.God natt och sov gott!