Ifred en stund

Har ännu inte hittat 882. Sökandet går trögt emellanåt.

Slutade tidigt idag efter att ha velat slänga ett och ett annat i väggen på jobbet. Egentligen inte annat än att jag var lättirriterad och att vissa saker som ska förenkla livet har motsatt effekt.
Innan vi var datoriserade var livet annorlunda. Man ringde till SJ, numret stod i katalogen, åkte till Centralen och hämtade biljetten i god tid före resan. Damerna eller herrarna som tog emot bokningen föreslog restider och hur jag skulle åka. Nu ska jag VÄLJA SJÄLV OCH DET ÄR SVÅRT.
Påminn mig inte om telefonköer det var ingenting jämfört med detta. Klicka hit och klicka dit. Och då är det ju ändå bara ett bolag som kör tåg från Stockholms central tror jag. När man ska boka flyg finns det hur många förtetag som helst. Jag gav upp snabbt.
Förresten är det inte bra för miljön att flyga. Eller för själen. Det går för fort. Man hinner inte förstå vad som händer. Från ett snöigt Arlanda till ett Soligt Aten med täckjackan under armen, men det är klart, vana resenärer vet ju hur saker går till och har en specialjacka i en specialväska till såna här tillfällen. Jag är inte sån. Jag var den enda småbarnsmamman som köpte glass till sina barn och aldrig hade med mig hushållspapper eller våtservetter under vagnen. Jag tittade förvånat på när glassen rann nerför armarna på de små och räddade situationen genom att äta upp glassen åt dem.
Barnen har trots detta vuxit upp och är på väg att bli samhällsnyttiga medborgare.

Så var det en ska som slog mig idag. Jag känner mig nästan lite lycklig och tillfreds. Vad ska det bli av detta? Mamma sa alltid att om "man skrattar på morgonen gråter man innan kvällen" så att vara lycklig verkar farligt. Jag som levt en stor del av livet i en behagfull melankoli. Väl medveten om att det blir nog värre sen. Så det är väl bäst att akta sig. Inte vara för glad.
Men ändå. Jag gick en långpromenad med jycken på eftermiddagen och solen sken och det var skönt. Jag slog ner rumpan på en sten och vände ansiktet mot solen och låtsades att jag var en Tussilago. Vilken tur förresten att jag inte är alltför noga med att likna originalet för då hade jag oblygt vänt mina fortplantningsorgan mot solen!