Mina döttrar ska skida i fjällen. Det låter härligt. Lååååånga nedförslöp i lagom fart med solen i ansiktet. Men för att få åka neråt måste man ta sig upp. Två mil uppför på skidor med ryggsäck och motvind. Bakhalt. Men det finns visst en lösning säger döttrarna. Lösningen kallas stighudar. Dessa är vad jag förstått av ett pälsliknande material och effekten är visst som att handen inte glider bra när man klappar en häst åt fel håll. Klappar kanske är fel ord men jag kom inte på nåt bättre.
Jag ser framför mig hur man kan skrida värdigt med ryggsäcken på ryggen med ett leende uppför långa uppförslut. Och ännu bättre. Jag som inte åker nerför kan skrida värdigt nerför svarta pister.
Makligt med ett segervisst leende bland alla fartdårar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Aha, men vad är detta? Jag tror jag känner denna kommunaltjänste (kvinna)man. Kul!!!
Glömde ju:
Stavmixern, matberedaren och oljan/vinägern ska definitivt bort (för att ge plats åt allt de andra)
Skicka en kommentar