Runda lår

Jag tycker egentligen att det är snyggt med fylliga lår. (På det kön jag själv tillhör.) Men. Men. Ett kliv upp på vågen talade om för mig att jag borde kanske inte gilla dem sååå mycket. Det var inte min avsikt att det skulle bli så här.
Jag undrar lite. Om jag varit en orm så hade det varit dax att ömsa skinn när det blev för litet. Men nu talar jag ju inte om skinn, för det tänjer sig, utan om jeans. Det är liksom ingen merit att bli större.
Jag önskar att jag var född tillkvinna i en primitiv stam någonstans som uppskattade rediga bakdelar. Jag kanske skulle få känna mig attraktiv och inte lida av ett evigt gnagande dåligt samvete över kilona. Det är ju häxjakt på kilon. Förresten läste jag någonstans en fömildrande benämning på dessa och det var "energidepåer". Som reservdunkar. Och det uppfattas ju som positivt. Bra att ha. Nu menar jag inte sjukligt fet utan så där lagom. Jag kan tex klara en promenad på dryga milen eller ett medeljympapass på Friskis utan att dö så formen är nog hygglig. Men ändå. För fet.
Färdigdeppat?
Nja?
Ta en prommis med jycken ikväll på fem km?
Ja!
Vådan av att försöka hålla in och äta lite till lunch är en bulomisk rusning när jag kommer hem. En bulomisk rusning är ett varv hemma på jakt efter ätbara saker. Det finns sällan godsaker hemma utan man får veva i sig det man hittar. Bitar av knäckebröd. Cornflakes direkt ur paketet. Russin. Banan. Har man tur finns det riskakor. Och den här typen av bulomi innehåller inte inslaget med kräkningar.
Och så är det fredagsvinet. Hur många kalorier innehåller det? Jag såg på TV om anorektiker som gav varandra en massa tips jag inte begriper, men det var ett att ta fasta på. Om man dricker vodka får man i sig mesta möjliga mängd alkohol i förhållande till antalet kalorier.
Så livet är kanske värt att leva ändå!