söndag 15 mars 2009

Shoot man shoot...




Nu har jag grunnat på det här med shoots. Min engelska är inte vad den borde och jag vet inte om jag stavat rätt och hur det översätts korrekt.



Vi översvämmas ju just nu av små plastflaskor med shoots. (Miljövänner upp till kamp!) Det är små slurkar av gud vet vad som ska göra under verk. Koncentrat av gränsaker och frukt, om man inte orkar äta. Ekologiska mjölkprodukter mot uppblåst mage. Ekologoska soja produkter mot samma åkomma. Det finns massor. Och alla innehåller de mirakélsaker man inte kan leva utan. Bakterier i mängder som är bra för och emot det mesta. För lite avföring-för mycket avföring. För mycket gaser-för lite gaser. Sura uppstötningar etc. Så finns det en annan lite roligare typ av shoots och det har jag provat på den lokala puben. De smakar salta fiskar och sånt och så blir man lite kul, med gaser, sura uppstötningar, bakterier som dött av spriten och förhoppningsvis en lagom mängd avföring av önskad konsistens.



Så är det det där med översättningen, ska det översättas med skott? Ett litet skott i plastflaska för eller emot gaser. Skott får mig mer att tänka på pelargonskott.



Eller ska det översättas med skjut? Ett skjut i flaska mot sura uppstötningar???? Nu börjar det bli konstigt. Vill du vara snäll och hjälpa mig att reda ut det här!






Nu till veckan som gått: Jobb, jobb, jobb och promenader med 70 kilo hund med åtta ben klor och en obändig önskan att ta sig fram (och bak) fort, fort, fort. Dessutom i tjugo-trettio centimeter ny kramsnö. Där bilar och snöskrapor kört var det den bästa skridskoisen. jag åkte i backen ett par gånger trots mina ICE-BUGS. Vid ett tillfälle fick djuren syn på en liten vovve som sprang lös framför oss och det är osäkert om de ville äta den eller leka med den men jag fick åka kana på mage och jag svor så Gud grät! Jyckarna insåg väl att det var bäst att stanna för nu var morsan riktigt ilsken!






I övrigt inte mycket att orda om, jo den lilla ungen har åkt till Tokyo. Jag tror inte hon är framme än men jag hoppas på mail. Inte utan att det känns lite långt bort.



Den stora ungen hålls ju i Trondheim med sitt onda ben. När som helst ska jag dit och hälsa på!

1 kommentar:

HellaBella sa...

Jag hade velat se när Gud grät... och själv hade jag nog skrattat tills tårarna rann. Absolut inte åt dig utan MED dig. Kram på dig