Storm och regn

Min promenerande kompis har haft fräckheten att vara borta hela helgen så jag har masat runt på promenaderna ensam.
Vädret var ok igår men idag är det lite extra av allt. Maken rann just in genom dörren med två blöta saker som visade sig vara djuren. Jag tror det regnar underifrån....
Igår mastade vi av döttrarnas båt och tack vare en rådig vänninna, en stark make, ett händigt barn och mig funkade det utan större problem. Nog vet jag väl vad en vantskruv är men inte riktigt hur den funkar. Och så måste man tänka så att inte hela skiten hamnar på havets botten. men det gick bra.
Sen på kvällen drällde ett par goda vänner in och vi (vänninan och jag) såg till att inget vin stod och blev för gammalt. Det är annars en risk att räkna med.
Idag har jag unnat mig att slöa förutom en regnig prommis med djuren.

Nära döden...

Datorn som knappt ens kan flämta längre måste ändå tjänstgöra en stund. Den snälle grannen kommer kanske snart och räddar kräket annars stavas slutet miljöstation. Inte sopstation inte. Jag vet att det nog är dags att köpa en ny dator men måste utvecklingen gå så fort så den är ggammal på ett par år. Datorer blir gamla innan de lämnar butiken.
Och maken vurmar för an sån jätte tv. Så han ska sitta okontaktbar med hög volym och njuta av pangpang. För jag kan inte tänka mig att det är någon hit med debattprogram. Alltför närgångna bilder gör mig illamåënde. Man ser ju in i porerna på människor då. Tänk att få Rienfeldts långaa ögonfransar svepa över bildrutan i jätteformat. Så frågan är vad pengarna ska läggas på. Dator. TV. Bilarna... Det finns hur mycket som helst att lägga pengar på. Och jag vill inte påstå att pengar finns i obegränsad mängd. Visst räcker det till det vi behöver men man får tänka till när det gäller det där extra.
Nu ska jag ramla ner i soffan framför den urmodiga lilla TV:n och titta på nyheterna en stund. Den lille hunden är på avslutning på sin kurs med sin tränare. Han vill gärna ha studentmössa men hans tränare påstod att det har man inte när man slutar småskolan. Vaddå småskla han är ju jättestor nu kolla själv!

Inga bilder.

Jag hade tänkt att lägga ut några fina bilder på mina vovvar och på roliga svampar och annat skojigt men det blir inget av med det. Datorn är nu i en fas som brukar kallas likstelhet.

En snäll granne ska göra konstgjord andning på den men maken måste hitta papper med uppgifter och på den vägen var det.Jag inbillar mig emmellanåt att jag ska hinna smyga ner några rader när jag jobbar men tji. Jag kommer till jobbet. Börjar svara i min hysteriskt ringande telefon innan jag fått av mig jackan. Innan datorn är varm har jag hunnit klara av flera ärenden och medan jag startat upp de program jag behöver har jag fyllt bordet med postislappar på saker som ska fixas och hokus pokus är det lunch. Sen är det full fart med att försöka få bort postisarna och vips var det dags att gå hem. Jag kan inte påstå att det är tråkigt eller långsamt.

När jag kommer hem är jag så speedad så jag sätter högsta fart med att laga middag och det händer att vi ätit och plockat undan till 16,45 och sen då. En prommis med vovvarna och plats i soffan. Där är jag nu i en stickningsfas så jag producerar stickade pryttlar i samma rasande tempo. Det är skönt att vara manisk.

Min rumsgranne på jobbet undrar vad jag går på och vart det finns att köpa?

Skogen är full av konstiga svampar och jag har tänkt en fotosafari men inte kommit till skott. Folk är så roade av svampar som går att äta men jag känner ett stort intresse av alla konstiga saker som Gud måste ha gjort när han bara satt och kladdade.

Nu är det dax att ta en sväng med vovvarna, sen bjuder en säll granne på middag. Jag tycker det är underbart att slippa laga och skulle glatt äta ravioli på burk bara jag slapp laga...

Lite frusen

Har rastat vovvarna i regnet och blev lite frusen. Maken mötte upp med kaffe men jag är fortfarande lite kall.

Har haft en fin sommar trots att det var lite ensamt att fira semester utan sin gubbe som jobbat hela sommaren.

Norgeresan var härlig. Tänk att få vara med sina ungar och ha trevligt flera dagar och alla anstränger sig för att det ska vara riktigt bra. Saknade dock gubben som jag ville visa allt fint. Det blir aldrig samma sak med foton.

Nu har det tagit så lång tid att få bilderna på plats så jag har börjat tappa skrivfarten men vill hastigt nämna att resan gick Gudbrandsdalen, Jotunheimen, Sognefjorden, Geiranger, Trollstien och ut till Atlanten sen via kristiansund upp till Trondheim. Vi bodde i hytter och en del var underbart söta med torvtak och en del var bara små. Men det är ett bra alternativ för boende i Norge. Maten och allt annat är dyrt och vi körde lågbudget med pulversoppa och spritkök men mådde prima. De är bra på pulversoppa i Norge. Kan varmt rekommendera Toro tomatsuppe och fisksuppe.

Avlämnandet av dottern i Trondheim var känslosamt men jag är glad för hennes skull att hon tar chansen.

Den lille ungen flyttade ut direkt när vi kom ham så nu är boet tomt. Bara två gosiga vovvar och en lika go gubbe.

Håller formen.

Ja, man får akta sig så man inte tunnar ut för mycket. Å, andra sidan pratar alla om sin vikt och det är rätt tjatigt. Gör nåt åt det eller skit i det... Jag skiter i det just nu.
Lite segt har det varit att sysselsätta sig själv under fyra veckors semester men det har funkat. En lagom dos ångest för allt man borde eller inte borde håller en på mattan. Jag har nog svårt för att vara helt tillfreds, men halvt klarar jag.
Många prommisar med jyckar har det blivit och en och annan shoppingtur med mina barn. En härlig vecka i Tjusts skärgård hos min bror med fru. Jag vet faktiskt inte hur underbart det är för dem när lillsyrran dundrar in med två jyckar och sätter lite fart på deras lugna liv men de höll masken bra.
Nu har jag börjat jobba ett par veckor sen ska jag skjutsa den äldsta dottern till Trondheim där hon ska läsa ett år. Den lilla åker med så vi ska ha några mysiga semesterdagar i Norge i bil.

Tjänstvillig

Min mamma sa alltid att jag inte var tjänstvillig. Som för att råda bot på det så försöker jag vara motsatsen. Jag vill gärna ligga på plus hos människor. Inte för att de ska vara skylidiga mig något utan för att de ska förstå hur snäll och tjänstvillig jag är. Jag är något slags berömnarkoman. Jag älskar att höra hur snäll och duktig jag är. Men ibland går jag till överdrift. Jag gör tjänster ingen vill ha utan offren blir mest besvärade. Lite Tati kanske.

Men jag tror jag får leva med den bristen hos mig själv för jag gillar ändå att vara snäll.

Har glömt berätta att jag varit på bröllop. Min älskade lillasyster gifte sig med sin sambo efter sexton?? års förlovning och två barn.

Det tycks råda lite bröllopsyra nu. Jag har läst om det i i tidningen. Men ändå är det många som inte "vill binda sig" trots att de har bil, båt, barn tillsammans. Lite skumt på nåt vis. Jag brukar aldrig fundera länge innan jag beslutar mig för saker och tänker sällan igenom vilka komplikationer en sak kommer att kunna innebära eller vilket märke av tvättmaskin som fått bäst i "Råd och Rön". Jag borde nog fundera ibalnd men jag hoppar i regel över det och köper det som kommer i min väg. Men det funkar rätt hyfsat det oxå. En del är så rädda för att det ska bli fel att de aldrig vågar ta beslut. Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder "Den som väntar för länge på att ta nästa steg kan bli stående på ett ben i resten av livet". Det gäller inte mig. Jag klapmar i regel fram som en glad idiot i regnväder.

Midsommaren har oxå passerat. Några småbarnsfamiljer i vår by har hittat på ett trevligt koncept och vi hade en rolig dag med lagom av allt utom knott. Vi har inga småttisar men det känns ok att hänga på. Man kan välja sida av bordet så man sitter på ett bra ställe och man kan gulla med nån liten en lagom stund och återbörda dem när de luktar eller skriker.

På tal om småttisar och skrik så lyckades jag rätt fint som barnvakt igår. Jag lyckades skrämma en liten med monster, fixa ett rejält skrapsår på barnets ben, inte hålla koll på valpen tillräckligt så att valpen lekte våldsamt med det gråtande barnet när jag just jagat bort samma valp ur min nytömda kompost. Inte roligt för en liten människa på typ 13 kg att bli använd som leksak av en 20 kg livlig valp... Måste barnvakter tänka och handla klokt?

a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdFaIPzgtSYcnlaiWgVXtWonH0CetXho4YAsMg99YPJTy_09rXXG8ZbggMkACU8kWs8CVuEsONhqcKSjhlKtba1B9_DhkqGTPYxs76IhRwOb02jekC_pWiTzeOpk8g_vgnbuJnGIPP1xY/s1600-h/P6260044.JPG">

Båda jyckarna har försökt att driva mig till vansinne de senaste dagarna. Men mitt tålamod är stort. Den stora lägger sig i vår, inte helt tomma, damm för att bada. Det som finns i dammen är bara riktigt tjock lera. Den går inte att få bort med en vanlig trädgårdsslang ur en lurvig hunds päls. Jag hade i ett ögonbick av vansinne bestämt mig för att komposten med hushållsavfall ska tömmas och köras ut i skogen för att förvandlas från en stinkande smet till bördig mylla och skred till verket i lämlig klädsel besående av sandaler, linne och kortbyxor. Jag öste och häpnade över hur många livsformer som finns i en kompost och hur de luktar. Förmodligen borde en riktigt skött kompost inte vara så äcklig men det förvandlas i alla fall från matavfall till något annat. De undre lagren var rätt ok men det som inte legat så länge var minst sagt läbbigt. Jag vet att det är meningen att man ska krafsa ut smörjan underifrån i en liten lucka på sidan men jag ansåg att den skulle tömmas helt. Valpen som lider av en oerhörd hunger luckades forcera sitt fängelse (staketet runt tomten är inte klart än) och glufsde i sig allt han kom åt. Snacka om förädling av materialet! Jag fattar inte att han inte blir sjuk men det blev han inte. Dock har han fått en avmaskningskur.

Dagen fick avslutas med den lilles första dopp i sjön.

Semester

Tillbaka på banan.
Jag har varit oförlåtligt slarvig jag vet. Lagt tid och energi på allt annat än att skriva. Men nu öppnar sig möjligheternas tid, jag har semester. Min äkta hälft arbetar hela sommaren och jag får roa mig bäst jag kan. Men det känns rätt ok. Jag har nämligen blivit medelålders småbarnsmamma. Jag måste säga att det var inte planerat vid min ålder men ibland griper högre makter in.
Han väger omkring 18 kilo. Äter allt. Springer fort men vingligt på alla fyra. Har jättefötter och är rätt luden. Balder har fått en liten styvbror. Tiwaz har flyttat in. Han hade liksom blivit över och uppfödaren tyckte väl att vi kunde ha en till och det var inte så svårt att övertala oss.
Han är drygt fyra månader och håller oss sysselsatta.

Den yngsta dottern lämnar hemmet om en dryg månad. Den äldsta ska studera utomlands ett år och lillsyrran får låna lägenheten. Konstigt att avsluta den här delen av moderskapet. Nu ska hon få ta hand om sig själv. Kommer hon att äta näringsriktigt? Betala sina räkningar och sköta sin ekonomi? Tvätta, städa diska och allt annat kul som hör vuxenlivet till?
Absolut.
Frågan är bara vem jag ska babbla med. Maken spikar mesta delen av tiden och jyckarna har sällan intressant samhällsinformation att komma med. Maken skiljer inte på skvaller och samhällsinformation. Han fattar inte vikten av att hålla koll på vem som gör vad med vem etc. Om jag tex skulle bli vittne till något brott så kan det vara bra om jag sett och hållit reda på viktiga saker. Åter till detta vid något senare tillfälle.

Nu till dagens stora händelse:
En tripp till Outleten i Barkarby?
Nej, det var ok men inte mer.
IKEA?
Nej, visserligen en extrasäng rikare, men inte det heller.
Jo, jag har en väninna som jag känt sen jag var omkring 10-11. Eller nåt ditåt. Då hade hon sällskap med min äldste bror men vi har på ett eller annat sätt hållit kontakten trots att det tog slut med min bror för hundra år sen. Det var nu min tur att skriva men tiden har bara gått och jag har väl känt att jag borde, men inte kommit till skott. Men nu ringde telefonen och vi pratade utan problem bort en timme. Maken satt stoiskt i soffan utan att trycka på tv:n. Jag hör nämligen bara i en telefon i huset och den finns i detta rum. Han satt och halvsov och fick höra oss gå igenom livet.
Tack M för att du lyfte luren!

Vi talade bla om moderskapet och att jag utan att mena att låta elak inte riktigt tror att min mamma tyckte det var kul att vara mamma. Men det tycker jag. Och varför man ändå förhoppningsvis skaffar sig andra förebilder om hur man kan vara när man är mamma. En av mina stora idoler var M:s mamma N som jag visserligen inte träffade så många gånger men som gjorde starkt intryck på mig. Hon var glad för sina sju barn och tackade dem varje kväll för att de var så snälla och goa!
Det blev som en självuppfyllande profetsia och de blev snälla. M har också varit en sån mamma som skrivit kilometer med brev och berättat roliga saker om sina snälla barn. Hon har också varit en mammaförebild för mig.

Jag ska inte ta ifrån min mamma alla goda egenskaper för hon var suverän när man var sjuk. Man fick ligga i soffan eller i sängen och man hörde henne stöka runt i huset. Man var trygg och fick kanske en serietidning och nåt gott om hon gick till affären. Jag minns att det var en höjdare.
Nu ska jag strax göra kväll och ta sista turen med djuren.God natt och sov gott!